Valentine’s Day
Regissören Garry Marshall anländer till den europeiska premiären av sin senaste film 'Valentine's Day' i London den 11 februari 2010. (Foto: AFP/Max Nash)


  • Produktionsår: 2010
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Garry Marshall
  • Medverkande: Ashton Kutcher, Julia Roberts, Bradley Cooper, Anne Hathaway, Topher Grace, Patrick Dempsey, Eric Dane, Jennifer Garner, Jessica Biel, Jessica Alba, Jamie Foxx, Shirley MacLaine, Taylor Lautner, Taylor Swift m fl.
  • Kommer ut: 100728

Regissör Marshall och en rollista som ser ut som en inbjudningslista till ett kändisparty resulterar i en ensemblefilm på temat romantik. Gillar man romantiska komedier, är Marshall ett viktigt namn, då det var han som gjorde “Pretty Woman” (USA,1990). Hans skicklighet som regissör kan diskuteras. Jag gillar till exempel inte hans filmer, medan många andra gör det. I “Valentine’s Day” tycker jag dock att det blir tydligt att han inte klarar av att hålla ihop en esemblefilm då detta är en väldigt ojämn film.

Detta är alltså en ensemblefilm. Vi får följa ett antal olika berättelser varav vissa strålar samman. Till skillnad från riktigt bra ensemblefilmer, exempelvis “Crash” (Paul Haggis, USA/Tyskland, 2004), känns det inte som att det finns en helhet att prata om. Detta gör att de olika segmenten är mer beroende av skådespelarna, vilket gör att en del av de små berättelserna är bra medan vissa andra är dåliga.

Ni, som är lite duktiga på namn, vet att Patrick Dempsey och Eric Dane är två av läkarna från “Grey’s Anatomy” (Shonda Rhimes, USA, 2005), Taylor Lautner är ju just nu omåttligt populär då han spelar Jacob i “Twilight” (Catherine Hardwicke, USA, 2008) och dess uppföljare. Jag vet inte hur känd hon är i Sverige, men Taylor Swift är en country pop-stjärna som är väldigt populär i USA. De är alltså alla omåttligt populära för var sin sak. Och då är det klart att man vill fylla ut sin CV med lite annat, vilket det känns som att de velat göra, eftersom ingen av dem övertygar i sina respektive roller. Det känns som att de tagit ett halvkasst sommarjobb som de varken vill ha eller är bra på. Fast det är ju ganska kul att se Dempsey, som annars känns som en riktig helylle-kille, spela ett riktigt svin.

De som gör bäst ifrån sig är Kutcher, Garner, Roberts och Cooper. Kutcher spelar den kärlekskranke blomsterhandlaren som bara är så helsympatisk att man inte kan göra annat än att tycka om honom. Garner spelar hans bäste vän, som kanske vill vara mer än bara vän. Roberts och Cooper spelar en man och en kvinna som träffas på ett flygplan och diskuterar livet med en främling. Cooper har jag alltid gillat, men Roberts har aldrig varit en favorit – jag tycker helt enkelt inte att hon har vidare mycket talang – men i denna film är hon helt klart bäst. Och då sitter hon ändå mest i en flygplansstol och diskuterar tyst med Cooper.

Så även om jag inte
är vidare förtjust i Marshall, finns det ett par guldkorn att se i den här filmen. För er som gillar det lite äldre Hollywood, finns det en liten berättelse i denna film i vilken Shirley MacLaine spelar huvudrollen. Och för oss som tycker om folk som gör olika roliga dialekter, finns Anne Hathaways karaktär, Liz, som extrajobbar som telefonsexoperatör.

Problemet med “Valentine’s Day” är att den berättar för många historier. Det finns helt enkelt inte tid att fördjupa sig i någon av de många berättelserna. Det känns som att det hade varit bättre om man hade dragit ner antalet berättelser till hälften. Man skulle ju till exempel kunna slopa sommarjobbarna och lägga mer energi på att utveckla de övriga historierna. Tar man bort de två Jessicorna (Alba och Biel) och Jamie Foxx skulle man få tillräckligt med speltid över för att kunna göra något riktigt bra av de återstående berättelserna, som faktiskt är ganska bra.