Up in the Air
Up in the Air-filmens regissör Jason Reitman var nominerad till Academy Award för filmen. Han poserar på Kodak Theater i Hollywood med sin fru den 7 mars 2010. (Foto: AFP/Valerie Macon)


  • Produktionsår: 2009
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Jason Reitman
  • Medverkande: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick m fl.
  • Kommer ut: 100609

Denna vecka har inte mindre än tre oscarsnominerade filmer DVD-premiär. De andra två är “Precious”(Lee Daniels, USA, 2009) och “En enda man”(“A Single Man”, Tom Ford, USA, 2009). Trots att “Up in the Air” gick lottlös från galan, är det denna film jag väljer att skriva om, eftersom den är mest sevärd.

Filmen handlar om Ryan (Clooney), vars jobb är att resa runt till olika bolag runt om i USA och ge folk sparken. Hans jobb gör det möjligt för honom att vara rotlös, vilket han trivs med. Men under den resa vi för följa med på börjar han fundera på om det inte finns mer här i livet än att åka från plats till plats. Med på resan är den unga Natalie(Kendrick), som tagit fram ett system som gör det möjligt att sparka folk genom videosamtal. Syftet med resan är att hon ska utvärdera det gamla systemet innan de går över till det nya. En annan följeslagare på resan är Alex(Farmiga), som är en kvinna som lever ett liv som liknar Ryans.

Reitman har ett lugnt tempo i sin film, vilket understryker filmens styrkor, som ligger i manus och i skådespelarna. Det är föga förvånande att denna film hade sex oscarsnomineringar, bland annat för bästa manliga huvudroll(Clooney), bästa kvinnliga biroll(Kendrick och Farmiga fick varsin nominering i denna kategori) och bästa manus. I slutändan förlorade “Up in the Air” i alla kategorier. Att den förlorade bästa kvinnliga biroll till Mo’Nique och “Precious” var inte särskilt förvånande, eftersom Mo’Niques prestation otvetydigt var årets starkaste. Däremot tycker jag att “Up in the Air” hade varit en värdigare vinnare i manuskategorin.

Det finns många olika typer av manus. Och det finns även många olika sätt man kan kategorisera manus. De manus som används i Michael Bays filmer kan till exempel kategoriseras som klyschiga och relativt innehållslösa; manuset till “Armageddon”(USA, 1998) är ett lysande exempel på detta. Detta ger å andra sidan Bay möjlighet att fokusera på sina egna styrkor som regissör, vilket är actionsekvenser med mycket explosioner. De manus jag vanligtvis tycker mest om är dock de som handlar om en resa. Och då syftar jag först och främst på den själsliga resa karaktärerna i filmen gör. I “Up in the Air” understryks denna själsliga resa av det faktum att karaktärerna även gör en kroppslig resa. Filmens genomgående tema är konfrontation. Ryan och Natalie konfronterar människor med uppsägning medan de själva konfronteras med sina livsval. Denna resa kommer inte att vara lätt för dem, men i slutändan är de glada över att de gjort den.

“Up in the Air” tar upp dagens lågkonjunktur på ett väldigt påtagligt vis; vi får se hur det påverkar individer. Ett intressant faktum är att många av de människor Ryan konfronterar spelas av människor som nyligen fått sparken själva. I vissa scener används professionella skådespelare, men många gånger är det “vanliga” människor som spelar ut sina känslor inför kameran. Lägg till att filmen har ett lysande manus, som framförs av lysande skådespelare och du har en av årets intressantaste filmer.