För närvarande byggs en väldig stad i staden – under marken – i Peking. Sedan i mars i år har över 12 000 ingenjörer arbetat vid 15 olika platser med början på det väldiga underjordiska komplex som, när det är färdigt 2012, ska uppta hela 20 miljoner kvadratmeter.
Enligt vad den kinesiska regimen meddelat i augusti i år, ingår detta i ett projekt där underjordiska komplex i 35 större städer ska upprustas eller byggas ut. Sammanlagt förväntas antalet anställda i de underjordiska städerna växa till 1,2 miljoner personer, och därmed öka på den kinesiska ekonomiska tillväxten ytterligare.
I ett invigningsmöte för Pekingdelen av projektet deltog Kinas högsta ledning, inklusive president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao. President Hu sade att det hela är ett viktigt strategiskt projekt för framtiden, och handlar om att man ska kunna erbjuda skydd vid krig och katastrofer, inklusive kärnvapenkrig.
Trots att staden i staden, eller rättare sagt staden under staden, kommer att bli den största i sitt slag i världen, så menar Wang Gang, ledare för den speciella översiktsgrupp som tillsatts för Pekingprojektet, att Kina i själva verket ligger efter när det gäller att erbjuda sina medborgare skydd. Där man i Europa och USA har en mängd mindre skyddsrum som erbjuder skydd åt mellan 80 och 90 procent av medborgarna, har Kina i nuläget bara skydd för ungefär 10 procent av befolkningen, sade Wang.
Ett jättelikt sammanhållet komplex, med 20 huvudkommunikationsleder som sammanlänkar elva distrikt och sju län, med fyra ledningscentraler, 52 utgångar i fredstid och upp till 168 för evakuering och tillförsel av material i händelse av kris, är alltså vad Kina satsar på i stället för lokala skyddsrum. Inte oväntat är det länkat till kommunistpartiets centralkomplex, militärbaser, järnväg, flygplatser, strategiska vägar och dylikt.
Frågor har väckts gällande problem med de stora kostnader för att upprätthålla ett sådant jättekomplex i fredstid och de strategiska problemen med att ha civila som har hand om ett så stort område mitt i hjärtat av Kinas militära och politiska centrum.
Källa: Cheng Ming Monthly
(http://www.theepochtimes.com/news/6-10-2/46588.html)
