Typexempel på en riktig Bondfilm
En Aston Martin D.B.5, bilen från filmen Goldfinger visades på en motormässa i Paris 1964. (Foto: AFP)


  • Produktionsland: Storbritannien
  • Produktionsår: 1964
  • Regi: Guy Hamilton
  • Medverkande: Sean Connery, Honor Blackman, Gert Fröbe, Shirley Eaton, Tania Mallet, Harold Sakata m fl.
  • Tillgänglig på DVD i Sverige: Ja
  • I skrivande stund finns det totalt tjugotvå stycken Bondfilmer. Personligen tycker jag de nya filmerna med Daniel Craig är de bästa i serien, eftersom James Bond känns som en riktig människa i dessa filmer, istället för den iskalla kvinnotjusaren han var på Sean Connerys tid. Men ska man bara se en av de gamla Bondfilmerna, är “Goldfinger” mitt tips.

    Har man av en händelse missat alla Bondfilmerna, kan “Goldfinger” fungera lite som ett typexempel. För det första har vi skurkarna. Auric Goldfinger (Fröbe) är den maktgalne och guldfebrige skurken med den stora planen. Vid sin sida har han den typiska hantlangaren, Oddjob (Sakata), som är en stor korean med en hatt som, förutom att vara snygg, kan användas till att kapa huvudet av statyer. Dessutom kan han krossa en golfboll med bara en hand! Sedan har vi Bondbrudarna. I denna film finns det inte mindre än tre stycken. Eaton kommer alltid att bli ihågkommen, trots att hon bara är med i filmen i ett par minuter, vilket beror på att hon har ett ödesdigert möte med guldfärg. Och Blackman kommer att bli ihågkommen som den första Bondbruden som kunde ge James Bond svar på tal. Dessutom är ju namnet ganska lustigt när det blir översatt till svenska. Slutligen har vi bilen; “Goldfinger” var den första Bondfilmen i vilken James Bond körde en Aston Martin. 

    Även om “Goldfinger” inte hade varit en Bondfilm hade den fortfarande varit bra, eftersom den har både ett välskrivet manus och är kompetent regisserad. För det måste erkännas att det finns ett par Bondfilmer som antagligen blivit populära på grund av att de är just Bondfilmer. Ett utmärkt exempel i det finfina manuset är när superskurken Goldfinger har Bond på ett bord och ska klyva honom med en laserstråle (sic!). Det är då de klassiska replikerna kommer:

    Bond: Do you expect me to talk?
    Goldfinger: No, mister Bond, I expect you to die.

    Enkelt och lysande. Min personliga favorit är dock när Goldfinger och Bond möts för en golfrunda. Det mest intressanta spelet är inte det som spelas med klubbor, utan det psykologiska spelet. När det kommer till regin är den klockren från början till slut. Den snyggaste scenen är duellen mellan Bond och Oddjob inne i självaste Fort Knox!

    Det är inte alla som tycker om Bondfilmer. Och har man bara sett vissa av de mediokra filmerna i filmserien, som dem med Pierce Brosnan, eller en del av Roger Moores, är detta inte så konstigt; en del Bondfilmer verkar gå på rutin, och då är det inte konstigt att resultatet blir dåligt. Men “Goldfinger” går alltså inte på rutin. Detta är en väldigt välregisserad och välskriven spionhistoria, som är riktigt spännande. Detta är en av de bästa Bondfilmerna och det är definitivt den bästa med Sean Connery, som många ser som den ultimata Bond-skådespelaren. Personligen tycker jag att den nya “Casino Royale” (Martin Campbell, USA/Storbritannien/Tyskland/Tjeckien, 2006) är bäst, men “Goldfinger” är definitivt en god tvåa.