Tveksamma rättsprocesser bakom dödsdomar i Indonesien
Bilder på avrättade personer som dömts för drogrelaterade brott visas på ett sjukhus i Jakarta den 29 april 2015. (Foto: Bay Ismoyo/Getty Image)


Antalet dödsdömda i Indonesien har ökat kraftigt det senaste året, framför allt gäller det narkotikabrott. Enligt en undersökning av Amnesty förekommer det ofta stora brister i rättsprocesserna.

Trots tecken på att Indonesien var på väg bort från dödsstraff har president Joko Wididos regering, som kom till makten 2014, ökat antalet avrättningar. Presidenten har också sagt att de använder dödsstraff för att hantera en nationell ”drogkris” och att alla nådeansökningar från fångar som dömts för narkotikabrott kommer att avslås.

Amnesty International har utrett tolv dödsdomar som påvisar stora brister i det indonesiska rättssystemet.

I hälften av fallen hävdar de dödsdömda att de tvingats erkänna sina brott genom tortyr eller misshandel av poliser i häktet. Men myndigheterna har aldrig följt upp och utrett anklagelserna.

Det är vanligt att fångar som dömts till döden rutinmässigt nekas advokat, trots att det är en rättighet enligt både indonesisk och internationell lagstiftning. Det finns också frågetecken kring de juridiska rådgivare som tilldelats dem som åtalats för narkotikabrott. I ett fall fick den åtalade bara rådet att svara ”ja” på alla frågor. I ett annat fall dömdes den åtalade till döden efter en begäran till domarna från sin egen advokat.

Av Amnestys rapport framkommer att Indonesien ofta kränker de utländska dödsdömdas rättigheter genom att neka dem tillgång till tolk både före och under rättegången. De fås också att underteckna dokument de inte förstår och förvägras tillgång till konsulära tjänster.

Under de fyra första demokratiskt valda presidenterna avrättades 27 personer. Mellan 2009 och 2012 avrättades ingen. Enligt siffror från The Law and Human Rights Ministry den sista april i år fanns minst 121 personer i dödsceller.

Idag har 101 länder helt avskaffat dödsstraff, ytterligare sex har avskaffat det i fredstid och 33 länder anses ha avskaffat det i praktiken.