Två "Ekologiska mönstersamhällen" i Kina svårt förorenade
Förgiftat vatten i Yangtzefloden i Chonqingkommunen i Kina, 28 mars 2007. Yangtzefloden har blivit en av de mest förorenade floderna i världen. (Foto: China Photos/Getty Images)


Allvarlig förorening har länge varit utbrett i Kina, men på sistone har förgiftningsfall i två samhällen fått mycket uppmärksamhet. Båda dessa samhällen har fått titeln ”ekologiskt modellsamhälle” av den kinesiska staten efter att enligt utsago ha klarat en hård granskning gällande hållbarhet på miljöområdet.

I augusti kom nyheten om blyförgiftning i två byar i Fengxiang-häradet i Shaanxiprovinsen i norra Kina ut. Av de 731 barn som testades nära Donglings bly- och zinksmältverk visade 615 förhöjda nivåer av bly i blodet. 166 diagnosticerades såsom lidande av medelsvår eller svår förgiftning och behövde sjukhusvård.  

Bara åtta dagar före avslöjandet av blyförgiftningen klarade Fengxiang-häradet den provinsiella utvärderingen för ”ekologiskt mönstersamhälle”. Efter det att nyheten om blyförgiftningen kom ut har den lokala regeringens hemsda tagit bort nyheten om att häradet utnämnts till ekologiskt föredöme, men den ursprungliga hemsidan finns kvar i cache på internet.

I mars rapporterades om cancerframkallande föroreningar i en annat ekologiskt mönstersamhälle, byn Chaoyang i Jixis stadsområde i Heilongjiangprovinsen. Nära Chaoyang ligger ett veritabelt berg av sopor, en tipp för obehandat avfall från hushåll och sjukhus i Jixi som legat där sedan 1988. Flera stora fabriker i området förvärrar föroreningssituationen ytterligare.

Över tid har man kunnat se hur döda fiskar flyter omkring i fiskdammar och fruktträd har slutat ge frukt. Befolkningen lider av dålig luft och giftigt vatten. Byn har haft många cancerfall och av de 3720 invånarna har 25 dött av cancer på senare tid. Hur har samhällen som lider av allvarliga föroreningsproblem kunnat bli mönstersamhällen för ekologiska framsteg? En artikel om byn Chaoyang skrev helt enkelt att ”de relevanta myndigheterna vet säkerligen”.

Den ekologiska certifieringen började 1995 i Kina och sen dess har tusentals samhällen utsetts av olika administrativa nivåer. Över 30 kriterier har satts upp av SEPA, State Environmental Protection Administration och omfattar ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Samhällen måste inte bara möta dessa kriterier, de måste också presentera fungerande planer för ytterligare ekologiska framsteg.

– Ingen by i Kina kan ses som ekologisk för närvarande, sade Jiang Gaoming, som är ekologiexpert vid Chinese Academy of Sciences, med hänvisning till den ekologiska certifieringen. För Jiang betyder ”ekologiskt” att man får bort industriell förorening och skadlig användning av kemikalier.  

Certifieringsprogrammet har ofta prioriterat ekonomiska kriterier. En undersökning av medierapporter på ämnet avslöjar en klar tendens bland lokala myndigheter att använda programmet för att ge den ekonomiska utvecklingen en skjuts. Samhällen som utses till ekologiska mönstersamhällen har lättare att dra till sig turister och få statliga bidrag.

Jiang Gaoming kritiserade tonvikten på ekonomiska mätvärden när det gäller den ekologiska certifieringen. 
– Ekonomiska parametrar och BNP har använts som hårda kriterier medan de faktiska miljökvalitetsparametrerna bara funnits med för syns skull. 

Jiang avslöjade att smältverket i Fengxiang uppvaktats av lokalregeringen som en stor inkomstbringare och att skatteintäkterna på 123 miljoner yuan från verket gjorde Fengxiang till ett av Shaanxiprovinsens 10 rikaste härader under 2008.  

SEPA, myndigheten som kontrollerar de ekologiska mönstersamhällena, är svaga när det gäller att driva igenom miljöprogram. Miljöforskaren Elizabeth Economy påpekade i sin artikel ”Great Leap Backwards” att SEPA:s innovativa miljöprogram endera fått minimalt med medel eller hindrats av lokalregeringarna.

SEPA saknar personal och de böter man kan utdöma är så låga att fabriker inte har någon motivation att förbättra sitt miljöarbete. Under 2001-2005 gick bara 1,3 procent av Kinas årliga BNP till miljöskydd och bara hälften av det användes i legitima projekt. SEPA:s lokala byråer sorterar under partiet och de regionala och lokala myndigheterna, vilket gör att miljöprioriteringar ofta uteblir på grund av korruption eller strävan efter ekonomisk tillväxt.

När det gäller de ekologiska mönstersamhällena sade Elizabeth Economy att bara mellan 7 och 10 procent av Kinas mer än 660 städer möter de ursprungliga kriterier som SEPA satt upp för att bli ekologiska modellstäder.

Mörkläggningar och falska rapporter i föroreningsärenden har varit utbrett i Kina. Den omfattande melaminskandalen förra året skedde trots att myndigheterna hade utlovat 1100 steg för att inspektioner skulle garantera säker och pålitlig mjölk. Blågröna alger blommade 2007 i Kinas största sötvattenssjö, Taisjön, trots att många förorenande industrier i området klarat miljöinspektioner och att myndigheterna hävdade att man stängt ner alla skadliga industrier längs sjöns stränder. 

Både i Fengxiang och Chaoyang har en policy etablerats med hjälp av statligt våld, något som är vanligt i Kina. I fallet med Fengxiang motsatte sig byborna ursprungligen byggandet av smältverket 2003, men myndigheterna tvingade byborna att flytta för att göra plats för det.

I Chaoyang fick lokalbefolkningen inga svar från myndigheterna trots att de upprepade gånger appellerat om att den förorenande soptippen skulle stängas. När de försökte blockera vägen till tippen blev de skingrade av beväpnad polis.

Hong Jiang är filosofie doktor i geografi och undervisar på University of Hawaii. Hans specialitet är kulturgeografi med miljöinriktning, miljöpolitik och resursanvändning i Kina.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/23478/