Tree of Life - vacker men svåråtkomlig
Producenterna till filmen "Tree of Life" (från vänster) Bill Pohlad, Dede Gardner och Grant Hill som fått i uppdrag av regissören Terrence Malick att ta emot guldpalmen i Cannes. (Foto: AFP/Anne-Christine Poujoulat)


  • Titel: Tree of Life
  • Produktionsår: 2011
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Terrence Malick
  • Medverkande: Brad Pitt, Sean Penn, Jesica Chastain, Hunter McCracken, Tye Sheridan m fl.
  • Kommer ut: 111116

Malicks experimentella film är en av de vackraste filmerna jag sett. Den berättar historien om hur en ung pojke förlorar sin oskuldsfullhet. De experimentella aspekterna av filmen gör dock att filmen känns svåråtkomlig.

Malick är mer en konstnär än en vanlig regissör. Sådana saker som ett linjärt berättande saknas oftast från hans filmer. Istället fokuserar han ofta på att berätta med bilder och att låta sina karaktärer utvecklas. Hans mest konventionella film, ”Den tunna röda linjen” (”The Thin Red Line”, USA, 1998) är ett bra exempel på detta. Det är en krigsfilm som handlar om stridigheterna på Guadalcanal. Soldaterna kämpar i den vackra miljön och grips snart av en hopplöshet som knäcker deras vilja och i slutändan känner de inte att de åstadkommit något.

I ”Tree of Life” berättar Malick historien om familjen O’Brien. Mamman (Chastaine) är en kärleksfull kvinna som vill att hennes söner ska få vara barn och upptäcka världen genom skratt och lek. Pappan (Pitt) är även han väldigt kärleksfull. Men han anser att världen är hänsynslös och är därför väldigt hård mot sina söner, även om han i slutändan menar väl. Detta gör dock att han snart hamnar i konflikt med sin äldsta son, Jack (MacCracken), som snart hatar honom.

Det är ett bra drama som engagerar åskådaren. Den relativt okända skådespelerskan Jessica Chastaine är underbar i rollen som den omvårdande modern. Brad Pitt är minst lika bra som den strikta fadern. För det mesta läser man om Pitts privatliv och tidigare i sin karriär tog han dessutom ofta roller i popcornfilmer som ”Troja” (”Troy”, Wolfgang Petersen, USA/Malta/Storbritannien, 2004) och ”Mr. & Mrs. Smith” (Doug Liman, USA, 2005). Detta gör att man lätt glömmer bort att han faktiskt är en riktigt bra skådespelare, vilket man fått se på senare år när han för det mesta har tagit roller i filmer som utmanar honom som skådespelare. Detta är den bästa rollen jag sett honom i. Bäst i filmen är dock den unge Hunter McCracken, som spelar den rebelliske sonen Jack.

Trots att det är ett bra drama, lider filmen av Malicks experimentella aspekter. Det finns exempelvisa långa sekvenser i filmen där vi får bevittna olika naturfenomen, vilka är tematiskt relaterade till dramat i filmen. Vi får även följa den vuxna Jack (Penn). Penn har dock inga längre dialogsekvenser; han har till och med själv ifrågasatt sin medverkan i denna film. Som filmvetare kan jag uppskatta de experimentella elementen i filmen. Den sida av mig som är filmnörd och älskar filmer som berättar bra och tankeväckande historier, är dock uttråkad av dessa sekvenser, eftersom det gör att man måste sitta och fundera på kopplingen mellan en manet i havet, en dinosaurie vid en bäck och en familj i Texas på 1950-talet. För det hade faktiskt räckt med familjen i Texas för mig.

Sedan är det ju som så att de flesta filmtittare idag bara är ute efter att se en film som berättar en historia, vare sig det är om utomjordingar som tar över världen, storstadstjejen som hittar kärleken eller om en familj som går igenom svårigheter. För denna typ av tittare blir det ganska tråkigt att sitta och titta på naturbilder i tjugo minuter innan man får se vad som händer med familjen i Texas. Kort sagt är detta inte en film för lekmannen. Och det är dåligt, kan jag säga. För jag tycker att en stor film som går upp på bio med kända namn ska vara så pass lätt att förstå att man inte ska behöva ha med sig en filmvetare som förklarar innebörden av maneterna och dinosaurierna. Men vill man ha sig en ordentlig utmaning är det här ju rätt film. Eller så kan man, i och med att denna film nu kommer ut på DVD och Bluray, spola förbi alla naturscenerna och bara titta på familjedramat.