Transport av kanadensiskt kärnavfall till Sverige stöter på motstånd
Gordon Edward, kanadensisk ordförande i Stora sjöarnas förenade arbetsgrupp, berättade för journalisterna på Parliament Hill på tisdagen att transporten kunde öppna en färdled för nukleära sopor. (Foto: Matthew Little / The Epoch Times)


Ett kanadensiskt kärnkraftsverk fick ta emot miljöaktivisternas vrede över en planerad transport med förbrukade nukleära generatorer till Sverige för delvis återvinning.

Canadian Nuclear Safety Commission gav Bruce Power tillstånd att skeppa 16 busstora ånggeneratorer förra månaden på en rutt som passerar Stora sjöarna och Saint Lawrenceleden.

Vädret kommer att försena transporten fram till våren men miljögruppernas jurister hoppas på att kunna försena det ytterligare genom ett föreläggande om att stoppa det sista tillståndet som krävs för den kanadensiska delen av rutten. Andra tillstånd krävs fortfarande från USA, Storbritannien och Sverige.

Michael Binder, vd för kommissionen, berättade för en parlamentarisk kommitté på tisdagen, att när transporten fått alla sina tillstånd har den passerat en rigorös granskning.

– Detta kommer att vara den säkraste frakten av allt farligt material jag kan komma på, sade han.

Men den kanadensiska koalitionen för nukleärt ansvar säger att transporten sätter ett farligt prejudikat och representerar början till export eller import av radioaktivt avfall från en renoverad kanadensisk kärnreaktor. Om det godkänns skulle mer följa vilket inkluderar Bruce Powers 48 övriga generatorer.

– Vi kommer att ha en färdled av nukleära sopor, sade Gordon Edwards, kanadensisk ordförande i Stora sjöarnas förenade arbetsgrupp, till journalister igår.

Det blir också första gången radioaktivt avfall från kanadensiska kärnkraftverk förs in i världens metallskrotsmarknad.

Innan den svenska koncernen Studsvik Inc. utvecklat sin teknik att smälta ner generatorer och separera det mest förorenade avfallet, var Bruce Power skyldigt att lagra dem på obestämd tid i stora specialbyggda byggnader. 

Med behandling kan det radioaktiva avfallet minskas tillräckligt för att passa in i en byggnad dimensionerad för en enda generator och sedan skickas tillbaka till Kanada. Resten av metallen kommer att säljas som metallskrot och kan hamna i konsumentprodukter, ett faktum som miljövänner också är oroliga över.

Studsvik undertecknade 2009 ett avtal på 34 miljoner dollar med Bruce Power och skulle börjat bearbeta de 16 generatorerna förra året innan transporten blev försenad. 

Binder sade att transporten inte är utöver det vanliga, förutom att materialet inte får plats i internationellt godkända behållare och därför krävs det ett särskilt tillstånd.

– Det här är en rutinåtgärd utan att det har något med säkerhet att göra, sade han till kommittén.

I sin presentation sade verkställande direktören att Kanada sände 7 000 ton yellowcake-uran, urankoncentrat, ett pulver som används för att göra kärnbränsleknippen, längs Saint Lawrence-leden år 2009, för att inte tala om medicinska isotoper och andra radioaktiva ämnen som transporteras via flygplan. Den enda skillnaden mellan dessa transporter och denna är storleken på kollin, sade han.

Edwards håller inte med och beskriver transporten som en ”radioaktiv roulette”. Hans grupp har fått stöd från över 200 kommuner längs rutten som motsätter sig transporten.

Översatt från engelska