Placerade i var sitt bås utmed väggen skådar gravrelieferna från Palmyra ut i Glyptotekets salar från sin tillvaro för nästan två tusen år sedan. De är märkligt närvarande i rummen – trots förenklad modellering och slitage bär de på personlighet och uttryck. Många benämns anonymt som ”en kvinna” eller ”en man”, men några av dem har namn som förbinder dem med en historia, som ”prästen Yarhai” och ”kvinnan Alā”.
Glyptoteket i Köpenhamn visar sedan början av februari gravmonument från den antika staden Palmyra i dagens Syrien i en ny, permanent utställning. Den danska samlingen är den största utanför Syrien, med omkring 100 unika porträttskulpturer och gravreliefer från perioden 100–250 e.Kr. Den har fått en fördjupad betydelse i och med att många av gravarna i Palmyra har skadats eller gått förlorade under det senaste decenniets krig.
Ökenoasen Palmyra var under sina blomstringsår ett centralt nav i ett stort nätverk av handel och kulturellt utbyte. Karavanvägar band samman Medelhavsvärlden med Mesopotamien, Persien och regioner längre bort. På dessa rutter färdades förutom varor även idéer, tekniker och estetiska uttryck. I sin position som mellanhand byggde staden upp rikedomar och kontrollerade handeln med siden, kryddor och lyxprodukter. Välståndet gjorde staden relativt självständig inom romarriket, och den styrdes en tid av den berömda drottningen Zenobia, som utmanade Rom innan Palmyra slutligen återerövrades.
