Tao Yuanming var en lysande poet och en ansedd ensling som levde under Östra Jindynastins era. Han talade om sig själv som ”Tao, enstöringen” eller ”Mästare Fempilsträd”, ett epitet som visade hans önskan om att få leva ett lugnt och tillbakadraget liv på landet.
Taos far dog tidigt och därefter levde familjen i fattigdom. Trots att Tao var ung hade han redan blivit fascinerad av taoismen, och han beundrade deras tillbakadragna livsstil. När han i tjugoårsåldern började med jordbruksarbete började han meditera enligt taoismens lära.
Tack vare Taos talang för litteratur och diktning blev han ofta erbjuden statliga arbeten. Till en början avvisade han den inkomstkällan på grund av sin ovilja mot politik, men för att kunna försörja familjen tog han senare tjänst som ämbetsman. Han var då 29 år gammal.
Efter några år avgick han från sin tjänst och återvände till hembyn för att odla krysantemum. De gamla kineserna ansåg att krysantemum har en ädel egenskap: ödmjukhet.
Taos levnadsförhållandena förbättrades dock inte och när situationen för familjen var som mest utsatt tog han ett nytt statligt arbete. Han var nu 35 år och fick tjänst som länsdomare, men avgick återigen vid 41 års ålder.
Efter att hans avskedsansökan beviljats beslöt Tao att han från och med det ögonblicket skulle försörja sin familj genom hårt arbete på den lilla gården. Det fanns stunder när han kunde njuta av vin, poesi och andra eremiters vänskap men när naturkatastrofer drabbade jordbruket, drabbades familjen av svält och fattigdom.
Trots mycket elände skapade han många dikter och litterära alster som beskriver den vackra och fria livsstilen på landet. I ett prosastycke myntade han begreppet ”persikoblomskällan”, som är en kinesisk term för utopi.
Var det något han föraktade så var det den utbredda korruptionen och hovmännens överdåd. Det gav han uttryck för och sade att han hellre skulle leva i fattigdom eller tigga med värdighet, än att ha en hygglig lön som tjänare vid hovet. Tyvärr visar sig detta bli hans verklighet i slutet av livet.
Familjen bodde i en stuga med halmtak, men när han var 44 år brann huset ner i en våldsam eldsvåda. De tvingades att tillfälligtvis bo på en båt och förlita sig på ekonomiskt stöd från släkt och vänner.
Fjorton år senare var familjens situation mycket dålig, så dålig att han ibland var tvungen att låna mat. Det beskrivs i en dikt där han suckar:
”Familjens hunger körde ut mig för att hitta livsmedel, men det fanns ingenstans att ta vägen.
Strövar länge, knackar slutligen på en dörr, men kunde inte säga ett ord.
Huset ägare gissade och var snäll så min resa blev inte helt resultatlöst.”
Han fortsatte att skriva och fullbordade många vackra litterära alster och dikter. Många av dem visar hans uppfattningar om livet och döden och om rika och fattiga, från hans taoistiska synsätt, men som ändå inte begränsades av det.
Tao Yuanming förblev fattig återstoden av sitt liv men han upprätthöll hela tiden sin integritet med bestämdhet, tills han dog vid 63 års ålder.
Av Tao Yuanmins verk finns dessa översatta till svenska: ”Berättelsen om Persikoblomskällan”; hans version av ett jordiskt paradis och Taos självbiografi: ”Biografi över herr Fempilsträd”.
