Tangdynastin - den kinesiska kulturens höjdpunkt, del 1
Kejsare Taizong som regerade mellan 626-649, tar här emot Ludongzan, Tibets ambassadör, vid sitt hov. Målad av Yan Liben år 641.


Tangdynastin betraktas som en guldålder i Kina, en tid då Kina var den största och starkaste nationen i världen. Tangdynastins höjdpunkt avser tiden mellan kejsar Taizong och kejsar Xuanzong. Under denna period hade Kina ett etiskt politiskt system och blomstrade i alla avseenden inklusive handel, samhälle, litteratur och konst.

Kejsare Taizong av Tang utsåg dygdiga och duktiga människor till viktiga positioner och kunde godta förslag och även kritik från de utnämnda personerna. Trots att Taizong stod högst i rang som kejsare var han ödmjuk, respektfull och tolerant. Han till och med befordrade dem som hade något emot honom. Taizong hade alltid varit flitig och hade höga mål. Sålunda var han inte bara grundaren av Tangdynastin utan han kom också att bli en förebild för framtida kejsare.

Den unika karaktären hos Tang kan sammanfattas med att ”ha ett öppet och klart sinne som kombinerade kvintessensen av allt”. Det är just denna anda som fick perioden att avancera till en framskjuten plats, till en kulturellt varierande och fantastisk period i Kinas historia.

Under kejsar Kang Xi, Qingdynastin, sammanställdes en samling av mer än 48 000 dikter skrivna av över 2200 poeter, De fullständiga Tangdikterna. Antalet fint bildade poeter och mångfalden i deras dikter var en lysande stjärna i den kinesisk litteraturens historia. Antalet dikter som skrevs under Tangdynastin var inte bara stort utan de var också av ytterst hög konstnärlig kvalitet.

Tangdynastins guldålder fick fram otaliga kända poeter: ”Poesins gud” Li Bai, ”Poesins helgon” Du Fu. Meng Haoran och Wang Wei var båda kända för dikter som beskriver naturen, Gao Shi och Cen Shen skrev dikter som mest handlade om livet i gränsområdena, ”Poet Konfucius” Wang Changling, och så vidare. Under de senare åren var Bai Juyi en representativ poet bland många poeter i mitten till slutet av Tangdynastin. Deras dikter har djup, är majestätiska och omfattande, de går utöver det vardagliga och förkroppsligar Tangdynastin.

Förutom poesi nådde också essäer i tangstil, romaner och berättelser om underverk en mycket hög konstnärlig nivå. Tangdynastins lärde skrev om civilpersoners liv och uppvisade skarpsinnig insikt, mod, ansvarskänsla, stor framsynthet och bred vision när de visade fram den mörka sidan av samhället. Mellan raderna kan vi se att de vill ”rädda skaror av människor, och upprätthålla fred och välstånd i samhället”.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/21829/