Tandtekniker - något för den tålmodige
Göran och artikulatorn - en "mekanisk käke" som simulerar tuggrörelserna. (Susanne Adler/ Epoch Times)


Tandteknikern Göran Willgren sitter vid en skanner på tandteknikerlabratoriet MACC Dental i Jönköping. En speciell, klinisk luktblandning av gips, akryl och slipdamm ligger i luften.

Scannern överför nivåerna från en modell av en tand, som tandläkaren slipat ned, till dataskärmen där en tredimensionell bild tar form. Den liknar en mystisk, blå bergformation och Göran betraktar bilden från olika håll.

Nu ska jag sätta preparationsgränsen för den nya kronan, berättar han, och preciserar med datamusen en linje i tandlandskapet.

Om resultatet verkar bra skickas informationen via internet till ett labb i Stockholm, där en porslinshätta som utgör stommen för den nya tanden tillverkas, den är tillbaka här efter två dagar. Denna gång ser det dock illa ut.

– Den här tandens form passar inte för den här tekniken, jag får ta och vaxa upp den istället.

55-åriga Göran har växt upp med yrket, även hans pappa var tandtekniker.

– Han hade fått tänderna utslagna. Det var därför han blev tandtekniker, han blev intresserad när hans kompis satt och gjorde hans nya tänder. En gång gjorde han en protes till sig själv, med guldinlägg.

Ljuden i tandteknikerlabbet kommer från slip- och blåsverktyg, små instrument som läggs på borden, material som blandas i koppar och lokalradion i bakgrunden.

Att tillverka en hätta via skanner tar en kvart, medan vaxtekniken kräver ett par timmars arbete.

Lågan som vaxkniven värms över är blå, så det är svårt att se den, och Göran stoppar ofta armen i den, han föredrar den elektriska vaxkniven.

– Jag skär mig och sticker mig och bränner mig varenda dag, så plåsterkontot, det är mitt! säger han och skrattar. Ett sprillans nytt plåster sitter på hans vänstra tumme.

Det är ett muntert gäng som jobbar på MACC dental. Förkortningen står för Mats, Albert, Clas och Cinna, det var de som startade företaget -95.

Det roliga med ett mindre labb är att man kan göra allt, inte sitta med en enda sak. Man är delaktig i hela produktionskedjan, från början till slut, säger han.

Det finns mycket att göra här – förutom porslinskronor tillverkas till exempel avtagbara proteser, bettskenor och implantat. Göran gör allt utom bettskenor.

Det är Alberts revir, han är berömd i hela Sverige för sina bettskenor! säger han.

Cinna som sitter vid sin arbetsbänk snett mitt emot, tycker att det är en av fördelarna med tandteknikeryrket – att det är så varierat, och de andra håller med.

När Göran ”vaxat upp” en tand ska vaxet ersättas med en metall, vilken motsvarar den porslinshätta som tillvekas genom skanning. Det är på hättan som själva kronan sedan byggs upp av porslin.

Vaxet smälts bort ur en gipsform i en 900 grader het ugn, och sedan slungas metallen i en centrifug, in i gipsformens hålighet. Det krävs en enorm kraft, det är så fina detaljer, det handlar om tiondels millimeter. Vilken metall som föredras skiljer sig från fall till fall – titan är vänligast för vävnaderna, kroppen accepterar titan men den är svår att jobba med. Guld är mjukare och hållbart. Krom är nästan likvärdigt med guld men är inte lika vävnadsvänligt.

Göran påbörjade sin branschbana -68 med fyra års elevtid på pappans labb där han fick lära sig grunderna. Det var mycket gifter på den tiden.

Då använde man kvicksilver och amalgam, vi kunde sitta och blanda kvicksilver och amalgam direkt i näven, och farsan hade en cigarett liggandes bredvid sig hela tiden.

Det har hänt en del sedan dess menar Göran, idag tänker man mer på säkerhets- och miljöfrågor. Dagens teknik och instrument underlättar arbetet, men själva skapandet och hantverket är detsamma.

– Förr bestod gjutapparaten av en öppen eldslåga och en öppen fjäderslunga som drevs av en fjäder. man fick flytta sig, den snurrade runt, slungade guldet in i kuvetten (gjutformen). Guldet hamnade i taket ibland!

Pappans labb var lugnt, de jobbade åt tre-fyra tandläkare. MACC får uppdrag av åtminstone 200 tandläkare.

Det är ett bra yrke för en tålmodig och noggrann person, anser Göran. Man bör även ha form- och färgkänsla och ett praktiskt handlag.

– Och så bör man ha kaffe, fyller Clas i från stolen bredvid.


Claes, Göran och Cinna med sina respektive projekt. (Susanne Adler/ Epoch Times)

Claes, Göran och Cinna med sina respektive projekt. (Susanne Adler/ Epoch Times)


Porslin. (Susanne Adler/ Epoch Times)

Porslin. (Susanne Adler/ Epoch Times)


Varje patient har en egen låda. (Susanne Adler/ Epoch Times)

Varje patient har en egen låda. (Susanne Adler/ Epoch Times)