Snart ska en grupp tonåringar, pensionärer, en rullstolsburen man och en fem månader gammal bebis tillbringa tolv timmar i ett av Sveriges alla skyddsrum. Intresset för att se hur vi klarar oss i skarpt läge under jord växer.
Västerås var först ut med så kallat vistelseprov förra hösten. Karlstad, Kristianstad och Göteborg är på gång med vistelseprover.
I Grums planeras en övernattning i skyddsrum i slutet av september.
– Vi är först i Sverige med att göra det här, typ någonsin, vilket är skrämmande och spännande, säger projektledaren Therese Rosenblad.
40 personer – bland dem tonåringar och pensionärer, en rullstolsburen man och en fem månaders bebis – kommer att tillbringa tolv timmar i ett skyddsrum.
Släcker ner
Riktigt som skarpt läge kommer det inte att vara. Skyddsrummet är dimensionerat för 150 personer och deltagarna har fått en lista över saker att ha med sig.
– Men vi kommer att släcka ner, så det kommer inte att finnas någon el. Han som sitter i rullstol kommer inte att kunna ta hissen ner. Och under hela natten delar vi upp deltagarna i små lag eller grupper som ska sköta ventilationen.
Myndigheten för civilt försvar kommer att finnas på plats med observatörer. Myndigheten måste inte vara involverad när en kommun eller fastighetsägare provar skyddsrum, men är det gärna och kan även bistå med tips och råd.
– Vistelseproven är viktiga för att vi får erfarenheter och kan justera hur vi arbetar utifrån de erfarenheterna. Vi är ju den ledande myndigheten inom det civila försvaret i Sverige, därför ser vi positivt på proven och är gärna med, säger Katja Berglund, enhetschef för enheten för skyddsrum.
Mer avancerat
När vistelseprovet i Västerås genomfördes var det första gången ett sånt prov genomfördes sedan 1990-talet. 30 deltagare fick samsas på 22 kvadratmeter under en hel dag. Bara på det enda vistelseprovet lärde man sig mycket, berättar Katja Berglund.
– Vi som myndighet lärde oss att iordningställande är mer avancerat än vad vi kanske haft kunskap om. Det som finns i skyddsrummen är ofta tekniska sprängskisser och det är inte alla som förstår dem, så vi behöver annan typ av information.
En annan viktig erfarenhet är att man behöver titta på mer än att skyddsrummen uppfyller de tekniska kraven, något Katja Berglund själv upplevt på plats i Ukraina.
– Det är en betonglåda som är helt kal och grå och för att man ska vilja gå ner upprepade gånger per dygn i flera års tid, så behöver vi fokusera mer på trivsel, på de mänskliga, psykologiska aspekterna på skyddsrum.
