Igor Stravinskijs första exil tog sin början vid den ryska oktoberrevolutionens utbrott 1917. För Stravinskij, som då levde i Schweiz, var det en chock att finna sig vara helt avskuren från det ryska fäderneslandet och på håll tvingas iaktta hur allt han ägde i Ryssland togs ifrån honom.
Den yttre exilen ledde till en nödvändig inre konstnärlig och känslomässig exil som påskyndade ett redan påbörjat omformande av hans sätt att komponera.
Frigörelsen från det som Stravinskij blivit berömd för, det starkt känslosamma i verk som ”Eldfågeln” och det orgiastiska och överväldigande i ”Våroffer”, blev drastisk. Den ledde fram till den neoklassicism som från den egentliga klassicismen hämtat ideal om klarhet, känslomässig och kompositorisk balans och betoning på perfekt hantverk.
