Spadtag i den svenska språkhistorien
(Foto: Albert Bonniers förlag)


Från rista till chatta – Historien om det svenska språket
Jörgen Birch-Jensen
Albert Bonniers förlag

Med ett djupt men inte tungt spadtag luftar Jörgen Birch-Jensen upp lite av det svenska språkets rotsystem.

Han börjar med att definiera vad han menar med tal: att till skillnad från medvetna grymtanden och gester ”utan begränsningar kunna uttrycka vad man vill”. Enligt den historieskrivning han håller sig till uppträdde denna förmåga för 40 000 år sedan, med Cro-Magnon-människan. Men han tillägger att det finns forskare som menar att Homo habilis började tala redan för två-tre miljoner år sedan.

Det är först när ett språk finns nedtecknat som det går att följa dess väg genom historien poängterar han. Det äldsta kända skriftspråket är 5 200 år gammal kilskrift från sumererna i Eufrat- och Tigrisdalen.

Jörgen Birch-Jensen menar att de indoeuropeiska språken, vari svenskan tillhör undergruppen germanska språk, har sina rötter hos människorna som levde i ”den bördiga halvmånen”, det vill säga dagens Irak, Israel, Syrien och Turkiet.

Att följa språkets utveckling är också att följa mänsklighetens utveckling, såväl socialt och färdighetsmässigt som geografiskt. Birch-Jensen menar att vi skaffar ord för det vi behöver, och de vi inte längre har nytta av försvinner ur språket.

Ett kul exempel på språkens rörelser i historien är dagens engelska, som ju influerar svenskan en del (men faktiskt inte till mer än en halv procent, jämfört med tyskans 24 procent). Flera engelska ord har sin rot i de fornnordiska språken, så som window – vindauga, year – gear och ugly – uglelik.

Perioden för dagens svenska, kallad nusvenska, inleddes med en stavningsreform 1906. Då försvann bland annat dt- och hv-stavningen av ord som godt och hvem. Det var dock en marginell förändring jämfört med vad språket gått igenom sedan runsvenskan cirka år 800 ersatte fornnordiskan. Skillnaderna illustreras med hjälp av texter som är helt obegripliga för dagens läsare.

Birch-Jensen ser inget hot mot det svenska språket i framtiden. Så länge landet finns kvar kommer språket också att göra det, menar han. Även om vi numera dilitar och mejlar i stället för att radera och skicka elektroniska brev.