Sömngång - fortfarande en gåta


Går du i sömnen? Sömngångare återfinns främst bland barn, men det finns också vuxna som är uppe och vandrar i sömnen. Vad som exakt händer i hjärnan vet inte forskarna ännu, men det finns hjälp att få.

Sömngång är vanligast i åldrarna fyra till tolv år. Ungefär 15 procent av alla barn går i sömnen någon gång och av dem har ett par procent besvär med återkommande sömngång. Hos vuxna är förekomsten cirka en till tre procent. Sömngång är vanligast i åldern 4-8 år och efter puberteten försvinner oftast fenomenet.

Man vet att det finns en ärftlig faktor men också feber, sömnbrist eller stress kan ge upphov till tillfällig sömngång. Men vilka mekanismer som exakt ligger bakom sömngång förbryllar fortfarande forskarna.

Sömngång (somnambulism) innebär komplexa handlingar under sömn. Under djupsömnen lämnar sömngångaren sängen för att vandra runt. Personer som går i sömnen är svårväckta och kan inte påminna sig några händelser som skett under sömngången.

Det är sedan tidigare välkänt att det finns nära kopplingar mellan sömnen och immunsystemet. Vissa signalsubstanser i immunsystemet, så kallade cytokiner påverkar sömnen och sömn framkallar frisättning av vissa cytokiner.

I en studie publicerad i januarinumret av Molecular Psychiatry (2003;8:114-117 ) visas att vissa variationer av proteiner på ytan av immuncellerna, så kallade HLA-markörer, är vanligare hos sömngångare. Man undersökte 60 sömngångare och 60 kontrollpersoner.

Av sömngångarna hade 35 procent en HLA-undergrupp (HLA-DQB1-0501) jämfört med 13 procent av kontrollpersonerna. Det är också känt att narkolepsi (anfall av obetvinglig sömn) och störningar i REM-sömnen (drömsömnen) kan vara kopplade till variationer i HLA-DQB1-gener.

Sömngång kan liknas vid att befinna sig i ett gränsland mellan sömn och vakenhet. Det är ett tillstånd där vissa delar av hjärnan är ”vakna” medan andra delar av hjärnan ”sover”. Det finns de som kan gå upp och äta, ha sex och gå ut på promenader i sömnen. Sömngång är förenat med risker och det händer ibland att sömngångare skadar sig allvarligt.

Man kan till viss del motverka risken för att gå i sömnen genom att undvika sömnbrist, till exempel genom att ta en tupplur på eftermiddagen, och genom att undvika stimulerande medel, såsom kaffe och nikotin innan man lägger sig. Ibland kan det vara nödvändigt att få hjälp på en sömnutredningsenhet, vilket man kan diskutera om med sin husläkare

Vad ska man göra med barn som går i sömnen? Det finns två myter om sömngång, den ena säger att man måste väcka någon som går i sömnen, den andra att man inte ska göra det. Båda är dock fel.

Det kan vara svårt att väcka någon som går i sömnen och det kan vara obehagligt att bli väckt, men det är inte farligt. Men eftersom det inte gör någon nytta brukar det vara bäst att så lugnt som möjligt leda tillbaka barnet till sängen för att fortsätta sova. Har man barn som ofta går i sömnen är det viktigt att se över säkerheten, ett barn kan lätt gå och ramla i sömnen.

Källor:
www.medicallink.se
www.sjukvardsradgivningen.se