En medarbetare frågar om det är okej att gå en promenad under arbetstid. En chef funderar på ett digitalt joggingmöte utomhus i stället för stillasittande i konferensrummet. Någon vill gå till gymmet mitt på dagen och tvivlar på om det är accepterat. Klart det är! Eller borde vara.
Det händer fortfarande, också i moderna och välmående svenska organisationer, att folk måste sitta vid sina skrivbord och knappa på sina datorer för att uppfattas som effektiva och lojala sina arbetsuppgifter. Varför har vi kvar sådana gammaldags uppfattningar? Vi vet ju alla att den typen av fasadarbete inte säger ett dugg om vad som blir gjort.
Jag gissar att det i bakgrunden finns en seglivad norm trots att den länge motbevisats av forskning och erfarenhet som visar: Rörelse under arbetstid är inte alls slöseri med tid. Tvärtom ökar rörelse både produktivitet och arbetsglädje. Människan är byggd för rörelse, och när hon rör sig mår hon bra. Och när hon mår bra arbetar hon bättre.













