loadingRyan O'Neal (till vänster) och Ali MacGraw (höger), stjärnorna från 1970-talets populära film "Love Story," poserar tillsammans vid Oskarsgalan (år 2002) (Academy Awards) i Hollywood. (Foto: AFP /Lee Celano)
Ryan O'Neal (till vänster) och Ali MacGraw (höger), stjärnorna från 1970-talets populära film "Love Story," poserar tillsammans vid Oskarsgalan (år 2002) (Academy Awards) i Hollywood. (Foto: AFP /Lee Celano)
Kultur

Romantisk film som inte släpper greppet

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige

Titel: Love Story Produktionsland: USA Produktionsår: 1970 Regi: Arthur Hiller Medverkande: Ali MacGraw, Ryan O’Neal, John Marley, Ray Milland m fl. Tillgänglig på DVD i Sverige: Ja

När det kommer till romantiska filmer, finns det få filmer som slår denna gamla klassiker. Det är en relativt okomplicerad historia om en överklasskille som träffar en tjej från arbetarklassen när de båda går på college. Men denna okomplicerade historia får till och med den mest härdade filmkritiker att sträcka sig efter näsduken. 

Det går nästan inte att förklara vad som är så bra med filmen utan att låta blödig. Så jag tänker inte ens försöka att inte låta blödig. Precis som filmens titel avslöjar, är det en kärlekshistoria. Och det är kärlekshistorien som är fokus. Till skillnad från exempelvis den extremt tröttsamma filmen med J-Lo, “Maid in Manhattan” (Wayne Wang, USA, 2002), som försöker vara politiskt korrekt genom att påpeka att kärleken kan överbrygga alla klassgränser, är klassfrågan inte särskilt påtaglig i “Love Story”. Visst vidrörs den, men den är knappt ett problem för Jennifer (MacGraw) och Oliver (O’Neal), som inte ens tvekar när det gäller att välja mellan sin klass och sin kärlek. Filmens fokus är hur kärleken övervinner allt. Eller som de säger i filmen: “Love means never having to say you’re sorry”. Blödigt som bara den, men ack, så bra.

Idag är det många manliga och kvinnliga skådespelare som suktas efter just på grund av deras medverkan i romantiska filmer. Titta bara på skådespelare som Patrick Dempsey och Katherine Heigl, som båda är med i den romantiskt inriktade läkarserien “Greys Anatomy” (Shonda Rhimes, USA, 2005-). Tack vare deras respektive roller i serien är det en av de populäraste serierna på TV just nu. Och som om inte det vore nog, har de dessutom varit med i romantiska komedier, som är omåttligt populära. Dempsey var ju med i “Brudens Bäste Man” (“Made of Honor”, Paul Weiland, USA/Storbritannien, 2008) och Katherine Heigl har gjort ett antal romantiska komedier nu, varav den senaste är “The Ugly Truth” (Robert Luketic, USA, 2009). Men inga av dagens skådespelare kan mäta sig med O’Neal och MacGraw i “Love Story”. Så enkelt är det. De enda som kommer nära är Demi Moore och Patrick Swayze i “Ghost” (Jerry Zucker, USA, 1990). Men det är ändå O’Neal och MacGraw som är bäst.

Filmen engagerar ända från början och släpper inte taget om åskådaren ens när den är över; bli inte förvånade om ni sitter och snyftar långt efter eftertexterna rullat färdigt. De flesta skulle nog påstå att filmen slutar olyckligt. Men jag är inte säker på om jag håller med om det.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingRyan O'Neal (till vänster) och Ali MacGraw (höger), stjärnorna från 1970-talets populära film "Love Story," poserar tillsammans vid Oskarsgalan (år 2002) (Academy Awards) i Hollywood. (Foto: AFP /Lee Celano)
Ryan O'Neal (till vänster) och Ali MacGraw (höger), stjärnorna från 1970-talets populära film "Love Story," poserar tillsammans vid Oskarsgalan (år 2002) (Academy Awards) i Hollywood. (Foto: AFP /Lee Celano)
Kultur

Romantisk film som inte släpper greppet

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige

Titel: Love Story Produktionsland: USA Produktionsår: 1970 Regi: Arthur Hiller Medverkande: Ali MacGraw, Ryan O’Neal, John Marley, Ray Milland m fl. Tillgänglig på DVD i Sverige: Ja

När det kommer till romantiska filmer, finns det få filmer som slår denna gamla klassiker. Det är en relativt okomplicerad historia om en överklasskille som träffar en tjej från arbetarklassen när de båda går på college. Men denna okomplicerade historia får till och med den mest härdade filmkritiker att sträcka sig efter näsduken. 

Det går nästan inte att förklara vad som är så bra med filmen utan att låta blödig. Så jag tänker inte ens försöka att inte låta blödig. Precis som filmens titel avslöjar, är det en kärlekshistoria. Och det är kärlekshistorien som är fokus. Till skillnad från exempelvis den extremt tröttsamma filmen med J-Lo, “Maid in Manhattan” (Wayne Wang, USA, 2002), som försöker vara politiskt korrekt genom att påpeka att kärleken kan överbrygga alla klassgränser, är klassfrågan inte särskilt påtaglig i “Love Story”. Visst vidrörs den, men den är knappt ett problem för Jennifer (MacGraw) och Oliver (O’Neal), som inte ens tvekar när det gäller att välja mellan sin klass och sin kärlek. Filmens fokus är hur kärleken övervinner allt. Eller som de säger i filmen: “Love means never having to say you’re sorry”. Blödigt som bara den, men ack, så bra.

Idag är det många manliga och kvinnliga skådespelare som suktas efter just på grund av deras medverkan i romantiska filmer. Titta bara på skådespelare som Patrick Dempsey och Katherine Heigl, som båda är med i den romantiskt inriktade läkarserien “Greys Anatomy” (Shonda Rhimes, USA, 2005-). Tack vare deras respektive roller i serien är det en av de populäraste serierna på TV just nu. Och som om inte det vore nog, har de dessutom varit med i romantiska komedier, som är omåttligt populära. Dempsey var ju med i “Brudens Bäste Man” (“Made of Honor”, Paul Weiland, USA/Storbritannien, 2008) och Katherine Heigl har gjort ett antal romantiska komedier nu, varav den senaste är “The Ugly Truth” (Robert Luketic, USA, 2009). Men inga av dagens skådespelare kan mäta sig med O’Neal och MacGraw i “Love Story”. Så enkelt är det. De enda som kommer nära är Demi Moore och Patrick Swayze i “Ghost” (Jerry Zucker, USA, 1990). Men det är ändå O’Neal och MacGraw som är bäst.

Filmen engagerar ända från början och släpper inte taget om åskådaren ens när den är över; bli inte förvånade om ni sitter och snyftar långt efter eftertexterna rullat färdigt. De flesta skulle nog påstå att filmen slutar olyckligt. Men jag är inte säker på om jag håller med om det.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024