Robotar kan redan dammsuga, påminna om mediciner och skapa lugn i demensvården. De kan avlasta personal och ge äldre en större självständighet. Men en maskin kan aldrig ersätta det som gör vården mänsklig.
Det är värmen i mötet och närvaron i samtalet som ingen maskin kan ersätta. Robotarna kommer inte att rädda äldreomsorgen. Men de kan göra den uthärdlig – både för den som får hjälp och för den som arbetar i vården.
Debatten fastnar ofta i två bilder: ett kallt ”maskinsamhälle” där äldre lämnas åt artificiella följeslagare, eller en mirakellösning som ersätter personalbristen. Båda är fel. I praktiken handlar det om komplement. En robot som märker om någon faller kan rädda liv. En påminnelse om mediciner minskar oro.