Rättigheter utan skyldigheter
Rebekah Caverhill tittar igenom handlingar i sitt hem i Sylvan Lake, Alta, den 10 september 2013. Caverhills hyresfastigheter som upphöjdes till "ambassad" av en man som sade sig själv vara en freeman-on-the-land, en växande rörelse av så kallade suveräna medborgare som utgör ett ökande bekymmer för myndigheterna både norr och söder om gränsen Kanada/USA. (Foto: The Canadian Press/Jeff McIntosh )


De kallar till sig själva suveräna medborgare, freemen-on-the-land (ungefärligt ”landets fria män”), eller naturliga personer men hos många notarier, domstolar och polismyndigheter har de blivit en större plåga.

Freeman-on-the-land-rörelsen, vars anhängare är kända för att ha bisarra och komplexa regeringsfientliga åsikter, verkar på senare år vara på frammarsch över hela Kanada och USA, mycket till förtret för lagstiftarna.

Kärnan i freeman-ideologin är tron att regeringen är olaglig och inte har någon jurisdiktion över dem, vilket ger dem rätt att upphäva praktiskt taget alla lagar, stora som små, alltifrån att betala skatt till att skaffa körkort.

Rörelsen, som regelbundet har skapat rubriker under de senaste månaderna, var återigen nyhetsstoff i förra veckan efter att den självutnämnde suveräne medborgaren Andreas Pirelli greps i Calgary.

Hyresvärden Rebekah Caverhill hade varit uppbunden i en tvåårig strid med Pirelli efter att han slutat betala hyran och förklarat att hans hyresbostad var en ”ambassad”. Han fakturerade Caverhill 26 000 dollar för ofullbordade renoveringar, bytte låsen på lägenheten och satte en kvarstad på fastigheten.

British Columbias juristkår uppskattar att freeman-anhängarna kan vara upp till 30 000 i Kanada och hundratusentals i USA.

Enligt en rapport från CSIS (Canadian Security Intelligence Service) från 2012 har freemen alltmer belastat rättssystemet, eftersom de täpper till domstolarna med oläsbara pseudojuridiska anmälningar och utgör ett ”stort övervakningsproblem”.

Freemans anhängare gillar att utkämpa sina strider med ”pappersterrorism”, sade Ron Usher vid Society of Notarius Publicus i British Columbia.

Usher uppskattar att hans kontor tar nästan varje dag emot en begäran från en freeman om att bestyrka olagliga handlingar som är fyllda med kvasijuridisk jargong.

”Våra medlemmar kontaktas ganska ofta av människor med freemen-dokumentation med meningslösa juridiska saker som ofta sätter upp otroliga krav gentemot andra människor. Så vi har bett våra medlemmar att inte underteckna dessa dokument, de har inget rättsligt värde”, förklarar Usher.

Freemen får lära sig att kringgå rättssystemet av självutnämnda gurus som säljer rådgivning genom böcker, videor och seminarier. Strax efter att ett seminarium har hållits i området flyter det ofta in förfrågningar om att attestera ”ovanliga handlingar” till Ushers kontor.

”Människor blir offer för folk som befrämjar detta, som tar deras pengar för rådet att följa den här vägen, och de upptäcker att de pengarna inte var väl använda,” sade han.

”Vad dessa
människor behöver är verklig juridisk hjälp, inte en charlatans galna idéer.”

Anhängare till rörelsen har också varit kända för att namnge poliser, jurister, och domare som har hindrat dem i mångmiljondollarstämningar, kvarstadsrätt, eller andra juridiska utmaningar. Hittills har inga sådana fall någonsin haft framgång i domstol.

Endast ett fåtal våldsamma incidenter med freemen har förekommit i Kanada, även om anhängare är kända för att bli aggressiva i kontakter med regeringen, polisen och rättsliga myndigheter. Men anhängare har varit involverade i flera dödliga dispyter i USA, vilka har lett till döden för poliser, civila, och freemen själva.

En rapport från Anti-Defamation League från 2010 beskrev rörelsen som ”en av de mest problematiska inhemska extremiströrelserna i USA.”

Den karakteriserade medlemmar som mestadels medelålders eller äldre män som är ekonomiskt pressade, arga på statliga regleringar eller som vill ha ”någonting för ingenting”.

Rapporten sade också att freeman-rörelsen har ”ökat avsevärt” sedan 2008, men att den till stor del har undgått allmänhetens uppmärksamhet eftersom dess ideologi är komplicerad, dess taktik och aktiviteter är ovanliga, och anhängarna vanligtvis inte bildar organiserade grupper.

Ledaren för World
Freeman Society, Robert Menard, svarade inte på en intervjuförfrågan för den här artikeln. Men han har i flera rapporter i media avvisat alla kopplingar till våldsam extremism och vidhåller att rörelsen är ”fredlig och kärleksfull”.

”World Freeman Society är en möjlighet för oss att styra vårt land mot fred, överflöd och medkännande kärlek genom att främja och upprätthålla det korrekta utövandet av lagen”, enligt en beskrivning på World Freeman Society’s webbsida.

”World Freeman Society kommer att kunna göra det som många har försökt och misslyckats med, nämligen att hålla poliser, statliga tjänstemän och domare ansvariga för olagliga juridiska handlingar som kränker och skadar våra rättigheter, och vi uppmuntrar dem att verka fredligt och lagenligt.”

Översatt från engelska