Robotgräsklippare, fluglarver och trafik orsakar många skador och stort lidande för igelkottar. Just nu råder högtryck hos flera viltrehabiliterare som kämpar för att rädda skadade och sjuka djur.

– En typisk skada är ett stort, fult och svårläkt sår där fluglarver äter av vävnaden, säger veterinären Therese Hård.

Två igelkottsungar från Västra Frölunda anlände nyligen med djurambulans till Säffles viltrehab i sydvästra Värmland.

– De vägde bara mellan 70 och 100 gram. Eftersom de var så små hade de nog aldrig tidigare varit utanför boet. Troligen hade det hänt något med mamman, och efter några dagar när ungarna började svälta sökte de sig ut, säger Angelica Magnusson, som sedan tre år tillbaka ideellt driver Säffle viltrehab med sambon Mats Johansson.

Dagen därpå lämnades ytterligare fyra ungar över till Angelica Magnusson. De hade, liksom sina två syskon, hittats på en stor gräsmatta mellan två hyreshus i Västra Frölunda.

Avlivades direkt

De fyra ungarna som kom sist verkade pigga, men när Angelica Magnusson började undersöka dem upptäckte hon direkt krälande fluglarver i ungarnas ögon, och i sår som fanns på olika delar av kroppen.

– Fluglarver är det värsta som kan hända en igelkott. Om det bara handlar om flugägg kan de klara sig. Äggen som ser ut som små riskorn sitter i klungor i pälsen, och kan plockas bort med pincett. Men oftast kläcks fluglarverna snabbt – på bara några timmar. Det blir plågsamt för igelkotten eftersom larverna äter sig in i vävnaden, säger Angelica Magnusson.

De fyra ungarna där fluglarver redan hade börjat äta sig in i deras kroppar avlivades direkt.

– Att tvingas avliva djur är det absolut värsta med att driva ett viltrehab. Vi vill ju värna om djuren. Men det viktigaste uppdraget vi har är ju egentligen att kunna förkorta djurens lidande när det behövs, säger Angelica Magnusson.

Från och med i höst blir igelkotten för första gången fridlyst som art. Den klassas som sårbar i rödlistan och beståndet bedöms ha halverats på 15 år.

Största hoten

Robotgräsklippare hör till igelkottens största hot. De körs oftast under nätter och tidiga morgnar – just den tiden på dygnet när igelkotten är som mest aktiv.

Skador av robotgräsklippare på igelkottarnas ben och stora infekterade sår med krälande fluglarver ser veterinären Therese Hård ofta på igelkottar som lämnas in för rehabilitering.

Hon arbetar som veterinär på Stiftelsen Norden Arks djurpark i Hunnebostrand, som från och med i år tar emot igelkottar för rehabilitering. Djurparken hjälper också närbelägna Kottecentralen i Eds kommun med rehab av igelkottar.

– En typisk skada är ett stort, fult och svårläkt sår där fluglarver äter av vävnaden. Man kan se att det rör sig under huden, säger Therese Hård.

Hon får i snitt ta hand om 10–15 skadade igelkottar per säsong. Flest kommer in under sommarmånaderna – speciellt i juli när det är som varmast och många igelkottar blir uttorkade.

Släpps tillbaka i naturen

I snitt rehabiliteras igelkottar 1–2 veckor innan de sätts ut igen. En igelkottsunge blir kvar några månader; de måste uppnå en viktgräns på cirka ett halvt kilo innan de kan återvända till naturen.

– Vilda djur ska inte vara utanför det vilda längre än nödvändigt, de ska tillbaka till där de hör hemma. Varje omhändertagande innebär en enorm stress för djuren, påpekar Therese Hård.

Säffle viltrehab tar just nu hand om 15 igelkottar och en hare. Nyligen släpptes fem ekorrar tillbaka ut i naturen efter lyckad rehabilitering.

– En av igelkottarna kom in med ett färskt sår på ryggen där större delen av huden hade skalats av – troligen av en grästrimmer eller robotgräsklippare. Det krävs mycket smärtlindring och sårvård.

Både Angelica Magnusson och hennes sambo arbetar heltid vid sidan av att driva viltrehabet, som finansieras med deras löner och frivilliga donationer.

– Om det blir flera veterinärbesök kan det bli kostsamt. Likaså om vi har många ungar inne; de behöver valpmjölksersättning. Vanlig mjölk blir en igelkott sjuk av. Vuxna igelkottar kan bara dricka vatten.

Igelkottar söker sig ofta till trädgårdar där de bygger bon av löv, ris och torrt gräs på skuggiga och skyddade platser, som under buskar och vedbodar. Den går i vinterdvala – men när det sker beror på vädret och tillgången till mat. Dvalan brukar vara under oktober–november till mars–april.

Hittades i snödriva

Normalt börjar de första igelkottarna komma till viltrehabet efter vinterdvalan. Igelkottarna som behöver hjälp då är oftast utmärglade efter att ha förlorat mycket i vikt.

– I år kom den första till oss redan i januari. Den hittades i en snödriva och hade både lungmask och lunginflammation. Lungmasken är en vanlig parasit hos igelkotten och ger svår hosta. Det gick att bota med avmaskning och antibiotika, säger Angelica Magnusson.

I juli och augusti är det högtryck på viltrehabet. Då är det många som klipper gräs och kör bil. Om igelkottsmammorna dör i trafiken kommer ungarna fram.

Vilken typ av skada är värst?

– Mest frustrerande är djurmisshandel, som när någon leker fotboll med igelkottar eller sprayar dem med färg. Nyligen fick vi in två igelkottar som var sprayade med någon typ av röd och grön graffitifärg som inte gick att tvätta bort. En av dem var en digivande hona. Hon lyser som ett stopptecken av färgen och när hon går ut med ungarna blir de ett lätt byte.

Hur länge djuren stannar på rehabet varierar.

– Men det finns en regel. Om vi inte tror att vi kan rehabilitera färdigt inom tre månader ska djuren tas bort eftersom det blir för stressigt för dem, säger Angelica Magnusson.