Partitjänstemän handlade med abortcertifikat för att klara påtvingade kvoter
På den här arkivbilden från juni 2007 bärs ett litet barn i en korg av sin mamma på en gata i Peking. I Shandongregionen har partikadrer kommit på ett sätt att klara sina påtvingade kvoter med tvångsaborter. (Peter Parks/AFP/Getty Images)


I en smått absurd historia om kommunistisk centralplanering och dess följder, har kinesiska partitjänstemän avslöjats med att handla med abortcertifikat. Anledningen är att de har påtvingats en ”kvot” med tvångsaborter ovanifrån som inte gick att fylla – helt enkelt för att det inte fanns nog med graviditeter.

Det hela hände i Lanling-häradet i Shandongprovinsen, där tjänstemännen inom befolkningskontrollen fick veta att de måste genomföra ett visst antal tvångsaborter, annars skulle de få böter. Tvångsaborter är en essentiell del av Kinas ettbarnspolitik, och i det här fallet skulle tjänstemännen få motsvarande 2 000 kronor om de klarade kvoten, men få böta 2 500 om de misslyckades.

Men vad gör man om det inte finns tillräckligt med kvinnor i byn  med ”illegala” graviditeter som man kan tvinga till abort? Tjänstemännen i häradet och de olika byarna som det består av kom på ett sätt: de anlitade ”mäklare”.

De här mellanhänderna köpte abortcertifikat från andra härad och sålde dem till kadrerna i Lanling, som i sin tur gav dem till sina överordnade, och fick beröm för väl utförda aborter.

Fem av sex aborter var falska

Den här historien spreds via nyhetssajten Peng Pai. Fyra partisekreterare på bynivå berättade att de hade fått en abortkvot på 0,4 procent, vilket innebar att om det bodde 1 000 kvinnor i området måste de utföra minst fyra aborter.

En av dem hade 1 500 kvinnor i sin by, och var alltså tvungen att utföra sex aborter, men han hade bara en kvinna som blivit gravid trots att hon redan hade barn. Hon tvingades till abort, men de övriga fem aborterna fick han ”köpa” i form av certifikat från aborter som utförts på ett sjukhus någon annanstans i häradet.

”Från början låg abortinformationen för en enda kvinna på 2 000 yuan, men senare höjdes priset till 5 000 yuan, och till sist till över 10 000 yuan”, berättade tjänstemannen, som kallade sig  Xu. Han beslöt att hela den här hanteringen var absurd och försökte avgå, men det fick han inte förrän han hade fyllt kvoten.

”Abortmäklarna” skaffade certifikat från kvinnor som frivilligt gjort abort och ändrade i dem genom att hitta en ogift man som kunde skriva på att han bodde med kvinnan i fråga, och så gav man pappren till partisekreterarna.

Givetvis fick de här männen och kvinnorna också provision från den bonus som kadrerna sedan fick.