Postcovid är inte bara ett problem för vården, utan i högsta grad en ekonomisk utmaning. En ny OECD-rapport beskriver de omfattande ekonomiska konsekvenserna av sjukdomen.

När coronapandemin kulminerade 2021 drabbades ungefär 75 miljoner människor i EU och OECD-länderna. Fem år senare kämpar fortfarande runt en procent av befolkningen med sviterna av covid.

Även om antalet drabbade minskar är kostnaderna fortsatt höga, enligt rapportförfattarna som gjort en uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna.

Överstiger ”med råge”

De närmaste tio åren kan postcovid kosta hälso- och sjukvården i medlemsländerna elva miljarder dollar per år, motsvarande runt 100 miljarder svenska kronor. Men de indirekta kostnaderna kommer att överstiga sjukvårdskostnaderna med råge fram till 2035, varnar rapportförfattarna.

Effekterna för arbetsmarknad, produktivitet och ekonomisk tillväxt kommer att utgöra ”en betydande belastning för ekonomin”. Enligt rapporten kan medlemsländernas årliga BNP, försiktigt räknat, sänkas med 0,1-0,2 procent fram till 2035.

Lisa Norén, läkare och talesperson för Covidföreningen, välkomnar rapporten och tycker att den sätter fingret på något viktigt

– Om man inte får tillgång till rätt stöd och behandling, kanske man inte ens fungerar i arbetslivet. Och då får det konsekvenser inte bara på ett personligt plan utan för samhället.

– OECD är en mycket trovärdig aktör, och om de är bekymrade så bör Sverige också vara det.

Bättre samordning

Många av de frågor som lyfts i rapporten drivs också av Covidföreningen, som behovet av nationella strategier och standardiserade vårdkedjor.

– Våra medlemmar beskriver att det är väldigt slumpmässigt i dag. Du måste kunna få samma hjälp oberoende av vem du träffar inom vården.

Rapporten efterlyser också bättre samordning mellan olika aktörer så att insatserna kan skräddarsys och inte begränsas bara till vården. Rätt hjälp skulle ”bidra till att förkorta den långa skugga som pandemin kastar”, skriver rapportförfattarna. Lisa Norén håller med.

– Det krävs en ökad samordning mellan vård, arbetsgivare och socialförsäkring och att man erkänner att covidutlösta sjukdomar orsakar nedsatt arbetsförmåga. Det är ett mycket större problem än vilken vård man får eller inte får.