Oscarsgalan - filmfantastens förstaval
Vinnarna på Oscargalan; Sean Penn (mitten), Kate Winslet (vä) och Penelope Cruz poserar på den 81:a Academy Awards vid Kodak Theater i Hollywood den 22 februari. (Foto: Mark Ralston/AFP)


Så var 2009 års Oscarsgala avklarad. I vanlig ordning var det glitter och glamour på schemat och, så klart, prisutdelning. Årets värd var Hugh Jackman, som körde en lite annorlunda stil, jämfört med tidigare års värdar. Allt som allt var det en händelserik natt, som började vid midnatt och avslutades ungefär klockan sex på morgonen, svensk tid.

Jag tycker man ska ge en eloge till kanal nio, som hade den goda smaken att börja redan klockan elva med att visa ”Inside Actor’s Studio”(Jeff Wurtz, USA, 1994-) med kvällens värd, Hugh Jackman. Avsnittet var visserligen ganska gammalt (från 2004), men det gav oss en liten inblick i vem han är. Efter att ha sett intervju med honom  var det därför inte särskilt förvånande när hans öppningsnummer bestod av ett musikalnummer.

Själva galan började inte förrän vid halv tre, svensk tid. Oscarsfantasten kunde dock börja titta redan vid midnatt, då kändisarna började anlända till röda mattan. I två och en halv timme kunde man sedan få se korta intervjuer med Hollywoods största stjärnor, utförda av diverse klämkäcka reportrar. Röda mattan handlar dock först och främst om mode, det vill säga vilka kläder kändisarna har på sig. Jag är dock ingen modeexpert, så jag lämnar kommentarer kring klänningar och smokingar till dem som är kvalificerade att göra det.

Själva galan hade lagom tempo, vilket gjorde att man inte hann bli uttråkad ens när de tekniska priserna delades ut. Men tempot var inte heller så högt att man inte hängde med. Nytt för i år var att skådespelarpriserna presenterades av fem av tidigare års vinnare, som talade direkt till varsin av de nominerade. Orvar Säfström, i kanal nios studio, tyckte att detta var en ny och fräsch idé. Personligen tyckte jag den var aningen tröttsam, då jag tycker filmklipp ger en bättre överblick över de nominerades förmåga. Särskilt om man kanske missat någon film.

Kvällens stora vinnare var ”Slumdog Milionaire” (Danny Boyle, Storbritannien, 2008), som vann statyetter i flera av de tyngsta kategorierna, bland annat bästa manus (baserat på tidigare material), foto, regi (Danny Boyle) och, det största av alla priser, bästa film. Överraskande? Nej. Välförtjänt? Sannerligen.

De kategorier som är mest intressanta för gemene man är ju skådespelarkategorierna. Precis som väntat vann Kate Winslet en statyett för bästa kvinnliga huvudroll, i ”The Reader”(Stephen Daldry, USA/Tyskland, 2008). Penelope Cruz vann pris för bästa kvinnliga biroll i ”Vicky Cristina Barcelona”(Woody Allen, Spanien/USA, 2008). Jag lyckades, i min artikel där jag försökte förutsäga resultaten, pricka in rätt i denna kategori. Men jag hoppades ju att Amy Adams skulle vinna för ”Doubt” (John Patrick Shanley, USA, 2008). Heath Ledger vann, postumt, pris för bästa manliga biroll för sin roll som Jokern i ”The Dark Knight” (Christopher Nolan, USA, 2008). Säfström kommenterade att Ledger antagligen inte ens varit nominerad om det inte varit för att han dog strax efter inspelningen var klar. Personligen tycker jag att Ledger var kvällens mest välförtjänta vinnare. Priset mottogs av hans föräldrar och hans syster, som alla höll vackra tacktal. Överkurs: Oscarn går till Ledgers dotter, Mathilda, som får det på sin 18-årsdag.

Jag tappade dock hakan när jag fick höra Michael Douglas proklamera vinnaren i kategorin ”Bästa manliga Huvudroll”. Mickey Rourke var storfavorit för sin roll som Randy ”the Ram” Robinson i ”The Wrestler” (Darren Aronofsky, USA/Frankrike, 2008), och hade redan vunnit en Golden Globe och ett BAFTA-pris för denna roll. Det kom därför som en överraskning när det visade sig att statyetten gick till Sean Penn, för rollen som Harvey Milk i ”Milk” (Gus van Sant, USA, 2008). Ett förvånande resultat. Jag måste dock säga att jag inte tycker att fel man vann, då Penn är väldigt bra i ”Milk”. Han höll dessutom ett väldigt bra tacktal, där han bland annat inkluderade budskapet att man ska rösta för att homosexuella par ska få gifta sig, vilket ju återspeglade filmen, som handlade om att homosexuella inte skulle diskrimineras.

Det bästa tacktalet under kvällen stod dock Dustin Lance Black för, som vann pris för bästa originalmanus för ”Milk”. Han talade om hur viktigt det kändes för honom, som homosexuell man, att få vinna pris för en film som ”Milk”. Och man har ju svårt att inte hålla med honom; en oscarstatyett är ju en av de bästa/finaste bekräftelser man kan få. I och för sig gissade jag helt fel på vinnare i denna kategori, men när jag hörde Blacks tacktal kände jag inte ett uns av bitterhet över att ha gissat fel.

Jag tyckte inte om det nya formatet för hur man delade ut skådespelarstatyetterna, och Jackman tyckte jag inte var ett bra alternativ till en komiker. Men Oscarsgalan är alltid Oscarsgalan. Kändisar, glamour, pretentiösa tal och en hel kväll ägnad åt film; förutom att faktiskt se film, måste jag säga att det inte finns bättre underhållning på TV. I alla fall inte för mig.


Underhållande filmfest. Hugh Jackman var värd för den 81:a Oscarsgalan på Kodak Theater i Hollywod. (Foto: AFP)

Underhållande filmfest. Hugh Jackman var värd för den 81:a Oscarsgalan på Kodak Theater i Hollywod. (Foto: AFP)