Om äktheten i rapporterna om Sujiatuns dödsläger
Ett seminarium om De nio kommentarerna hölls i Sydney den 11 mars. (Foton: Epoch Times)


Den 11:e  mars höll Sydneys Epoch Times ett seminarium om De nio kommentarerna. Publiken och huvudföreläsaren uttryckte stor oro över det nyligen exponerade dödslägret i Sujiatun, Kina. Många människor ville veta sanningshalten i detta och debatten mellan talare och publik var intensiv. Följande är nedskriften av dialogen mellan talare och publik.

Publik: Hur kommer det sig att de allra flesta medier inte har rapporterat om koncentrationslägeret i Sujiatun samt om fågelinfluensan? Jag undrar hur pass sant detta är.

Rättsprofessor Yuan Hongbing: Först och främst, tänk efter, 72 timmar efter att en global online-media och nyhetstidning går ut med en sådan huvudnyhet, om det varit en nyhet om USA, hur skulle USA:s regering att reagera? Det finns två möjliga reaktioner: Den ena är att bekräfta händelsen, den andra är, om detta koncentrationsläger inte existerar, att USA:s regering ger media ansvaret för en felaktig rapport. Låt oss se på hur den kinesiska regimen uppträdde. Efter att händelsen uppmärsksammades har KKP, fram tills nu, förblivit helt tysta i över 72 timmar. Därför är det rimligt för oss att dra slutsatsen att denna information är tillförlitlig.

Detta är den första punkten.

För det andra, minns ni vad som hände under SARS-utbrottet för några år sedan? För att unkomma utredningar av WHO, placerade Beijings regering SARS-smittade personer i ambulanser och körde runt dem på gatorna. Därefter klargjorde hälsominister Zhang Wenkang vid en presskonferens att Beijing var säkert, Kina var säkert och att det överhuvudtaget inte fanns något sars-utbrott där. När vi står inför en regim som konsekvent ljuger, har vi alla skäl att se den som skyldig innan bevisat oskyldig, enligt Principen för bevisbördan.

Jag skulle även vilja påminna alla om en annan historisk fakta. Från 1959 till 1961 dog 40 miljoner människor av svält i Kina. Den kinesiska regimen hävdade att detta var på grund av tre års naturkatastrofer.

Emellertid visade ytterligare undersökningar att enligt nedskrivna väderrapporter från den tiden hade Kina egentligen haft bra väder. Om där fanns några naturkatastrofer så var det endast småskaligt, inte till en grad då det skulle ha påverkat hela landet. Den verkliga orsaken till dessa dödsfall var att Mao Zedong byggde världens största koncentrationsläger.¨

När en global media släpper sådana rungande rapporter som de om Sujjiatuns arbetsläger, har den kinesiska regimen på grund av sin bedrägliga natur, inte mod nog att träda fram för att förneka det. Därför kan jag dra slutsatsen att denna sak är sann.

Professor Chen Hongshen, forskare i Kina-förbindelser: Jag har två saker att säga. Du sa att förutom Epoch Times så har ingen annan stor media rapporterat om detta. Jag tror att engelsk media väldigt snart kommer att börja rapportera om det. Men det är en annan situation för den kinesiska median, eftersom de flesta av dem är rädda för påtryckningar från den kinesiska kommunistregimen. Majoriteten av chefredaktörerna och organisationsledarna är för den kommunistiska regimen och skulle därför inte vilja hamna i konflikt med den genom att rapportera om Sujiatun-händelsen.

Jag har även en sann historia att dela med mig av. Under sars-utbrottet ringde jag en australiensisk vän som arbetar i Shanghai. Vid den tiden hade Shanghai klargjort att det endast fanns fyra sars-smittade i Shanghai samt ett misstänkt fall. Min vän berättade för mig att det fanns 140 anställda i hans organisation varav tre var misstänkt sars-smittade. De fanns emellertid inte inräknade i den kinesiska regimens statistik.

Gästföreläsare Tracy: Före det att den amerikanska armén gick in i nazisternas koncentrationsläger, fanns där heller inga mediarapporter om dem, trots att de verkligen existerade. Många amerikanska soldater var så chockerade av ohyggligheterna i koncentrationslägrena att de fick lov att genomgå psykiatrisk behandling. En auktoritär regim skulle aldrig tillåta fritt flöde av nyheter eller information. Avsaknaden av rapporter kring händelsen, betyder inte nödvändigtvis att sådana hemskheter inte existerar. När man ställs inför någonting som detta, måste man använda sitt hjärta och samvete för att bedöma det.

Publiken: Varför är journalistens ansikte övertäckt och hur kommer det sig att endast Epoch Times har rapporterat om den här händelsen? Hur kan vi bekräfta äktheten i den här informationen?

Yuan Hongbing: Varför är journalistens ansikte elektroniskt behandlat? Detta reflekterar förudmjukelsen i kommunistregimens barbariska styre. I Kina finns ingen tankefrihet, yttrandefrihet eller pressfrihet. Fängelserna i Kina håller många politiska fångar, samvetsfångar och oliktänkande. Vi kan göra en lång lista över deras namn, såsom exempelvis Zhang Lin, Shi Tao, Zheng Yichun, Yang Tianshui.

Nyligen i Guizhou fick en annan reporter ett högt straff endast för att ha publicerat fyra artiklar utomlands. Följdaktligen, i ett land där det inte finns tankefrihet, yttrande- eller nyhetsfrihet, där kommunistregimen utövar statsterrorism till en sådan grad att människor förföljs på grund av sina tankar och sina yttranden – då Epoch Times rapporterar om sådan chockerande insider-information, har man maskerat personens ansikte för att skydda hans identitet.

Dessutom är Epoch Times ensam om dessa rapporter eftersom den tidningen har en exceptionell förmåga att få tag i nyheter inifrån Kina…

http://www.epochtimes.com/gb/6/3/12/n1251670.htm


Professor Yuen Hongbin.

Professor Yuen Hongbin.


Forskare i Kina-relationer, Professor Chen Hongshen.

Forskare i Kina-relationer, Professor Chen Hongshen.


Ms Tracy, ambassadör för World Peace League.

Ms Tracy, ambassadör för World Peace League.