De ekonomiska liksom de militära konsekvenserna av USA:s och Israels angrepp på Iran är naturligtvis mycket svåra att överblicka. Men oljepriset och dess spridningseffekter i ekonomin står i centrum.
Visserligen lär få utanför den hårda religiösa shiitiska kärnan i Iran och dess trosfränder i grannländerna sörja de fallna ledarna med ayatollah Khamenei i spetsen. Men oavsett hur korta själva striderna blir kommer den rubbade maktbalansen, både i regionen och internt i den etniskt blandade jätten Iran, med all säkerhet att skapa mycket oreda i den historiskt röriga och instabila regionen.
På ett mera globalt plan har detta krig sannolikt slagit den kanske sista spiken i kistan för den, om än ganska slitna och ihåliga, förhandlings- och avtalsbaserade världsordning som sades förutsätta breda internationella koalitioner – helst ett FN-mandat för att ha rätt att gå till angrepp på en suverän nation. Det är den starkes rätt som gäller. Som författaren och ekonomen Martin Kragh skriver i sin senaste bok, ”Historiens återkomst”, är det stormaktsintressen och deras olika allianser och inbördes friktioner som på ett oförblommerat sätt styr och håller i taktpinnen. Vapen och vapensystem känns som en nödvändig investering, tyvärr.
