Norge och Kanada i bråk om 80-årigt skeppsvrak
En bild av vraket Maud nära Cambridge Bay, Nunavut i Kanada, tagen i juni 1998. (Foto: Ansgar Walk / Wikimedia Commons)


Vraket av Roald Amundsens ”Maud” kan komma att lämna sin isiga viloplats i Nunavut, Kanada, där det har legat sedan förlisningen 1930.

En grupp norska investerare, som äger Maud, säger att de överklagar den federala regeringens avslag till exporttillstånd, för att flytta skeppsvraket till Norge där det skulle ingå som en central del av ett museum som ska byggas i närheten av Oslo.

Anledningen till avslaget var att en arkeologisk undersökning först måste utföras på vraket. Det kom som en överraskning enligt webbplatsen Maud Returns Home (Maud återvänder hem) som dokumenterar arbetet med att föra Maud tillbaka till Norge.

”Vi ansökte om exporttillstånd baserat på det faktum att Maud inte var listad som en arkeologisk plats, eftersom vraket inte är på den officiella kontrollistan”, angavs det på webbsidan.

”Trots detta motsätter vi oss inte i princip en arkeologisk studie, men vi anser att en mer ingående studie, utöver vad som redan samlats in genom våra undersökningar och dokumentation under 2011 av Maud på havsbotten, är av marginellt värde”.

Amundsen, en nationell hjälte i Norge, var den första upptäcktsresanden att resa genom Nordvästpassagen och han nådde både Nord- och Sydpolen.

Han gav sig iväg år 1918 med fartyget Maud, uppkallat efter en av Norges tidigare drottningar, i hopp om att nå Nordpolen. Efter flera försök visade det sig att resan misslyckades (han nådde senare polen med sjöflygplan 1925), och på grund av ökade skulder togs fartyget i beslag av hans fordringsägare.

När fartyget såldes till Hudson Bay-kompaniet år 1925, fick skeppet ett nytt namn och döptes om till Baymaud. Det användes som flytande lager och trådlös radiostation i Cambridge Bay tills den sjönk för över 80 år sedan.

Askers kommun i Norge köpte vraket från Hudson Bay-kompaniet år 1990 för en dollar. I juni i år överfördes ägandet till en grupp investerare, Tandberg Eindom, som vill bogsera Maud 11 265 kilometer tillbaka till Norge, där det byggdes 1917.

”Detta initiativ blir en sista möjlighet att få resterna av det en gång så stolta polarskeppet hem och ge det en respektabel viloplats under kommande år”, uppger webbsidan.

Det finns dock en grupp i Cambridge Bay, Kommitté att behålla Baymaud, som låter en petition cirkulera där man uppmanar den federala regeringen att avslå alla ansökningar om exporttillstånd som skulle hindra norrmännen att föra bort vraket.

”Även om vi inte förnekar Mauds betydelse för Norge, kan man inte heller förneka det faktum att hon är på en kanadensisk arkeologisk plats och har varit där sedan 1930 och borde inte föras bort”, sägs det i petitionen.

Nu vilar det legendariska fartygets öde hos exportprövningsnämden för kanadensisk kulturegendom som beslutar om man skall bevilja norrmännen exporttillstånd.

Om nämnden håller med Ottawa om att fartyget är av stor nationell betydelse, kan exportperioden fördröjas på upp till sex månader, vilket skulle ge kanadensarna en chans att köpa fartyget.

Under fördröjningstiden kan kanadensiska institutioner och offentliga myndigheter erbjuda sig att köpa fartyget från dess norska ägare med hjälp av ”ett anslag till flyttbar kulturegendom” från Canadian Heritage.

Om inga anbud lämnats in vid slutet av förseningsperioden kan de norska ägarna beviljas tillstånd för bortforsling.

Ironiskt nog beviljades en separat norsk forskargrupp exporttillstånd för fartyget för över 20 år sedan men de lät tillståndstiden gå ut.

Översatt från engelska.