De statligt ägda medierna i Kina frossar för närvarande i lovord över regeringen för de ”lyckosamma erfarenheterna från 30 års reformer och öppnande”.
Men många kinesiska ekonomer utomlands anser att med hänsyn till det som händer på den kinesiska fastighetsmarknaden, börsen, finansmarknaden och inom tillverkningsindustrin går den kinesiska ekonomin bakåt och kommer snart att kollapsa, med följd att även det politiska systemet kollapsar.
Jag dristar mig inte att lägga fram en fullständig betraktelse av den ekonomiska situationen i Kina (vilket ändå är omöjligt i en enda artikel). Istället kommer jag helt enkelt att lista nio synliga fenomen i den kinesiska ekonomin; paradoxala fenomen som man inte hört talas om i andra ekonomiska system. Jag hoppas därmed sprida extra ljus över detta extremt komplicerade ämne.
Nr 1: Skyhögt BNP kontra dykande börsmarknad
Börsen betraktas normalt som en barometer för ekonomin. Detta gäller emellertid inte för Kina.
Nyligen tillkännagav den kinesiska regeringen att landets BNP under de första tre kvartalen hade stigit med 9,9 procent – den lägsta procentuella ökningen de senaste sex åren. Trots att ekonomin tycks visa en tillväxt faller börsen kontinuerligt. Efter några års dramatisk tillväxt sedan 2005 började den kinesiska börsen i oktober 2008 att dyka och har ännu inte återhämtat sig. Indexet Shanghai Composite föll från 6400 till 1600, en minskning med över 70 procent. Ingen kan säga om det är BNP eller börsen som bäst reflekterar den sanna bilden av den kinesiska ekonomin.
Nr 2: Ineffektivitet kontra snabb tillväxt
2003 ansågs den kinesiska ekonomin av en finansiell tidskrift vara en enorm paradox. Å ena sidan har Kina den snabbast växande ekonomin i världen, men å andra sidan har Kina den mest ineffektiva ekonomin vad gäller andelen så kallade ”non-performing loans” [lån på vilka man inte betalar vare sig ränta eller amorterar och som troligen aldrig kommer att betalas av, övers.anm.]. Ur ett traditionellt ekonomiskt perspektiv är detta obegripligt.
I mars 2004 visade officiell statistik att ”non-performing loans” i de fyra stora statligt ägda bankerna uppgick till 18 900 miljarder RMB (drygt 21 000 miljarder svenska kronor), vilket är 19 procent av det totala lånebeloppet. Kreditvärderingsföretaget Standard & Poor uppskattade emellertid att den faktiska andelen är så hög som 45 procent. Med andra ord har nästan halva det kinesiska folkets totala besparingar i dessa banker försvunnit.
Nr 3: Hög arbetslöshet kontra hög tillväxt av BNP
Enligt officiell statlig statistik fick mindre än hälften av högskoleeleverna som utexaminerades 2006 ett arbete inom sex månader efter examen. 2007 års utexaminerade ställdes inför en ännu värre situation. Till exempel ansökte nyligen fler än 1600 personer om ett nybörjarjobb inom bokföring och 1000 högskoleelever ansökte om ett jobb som butiksbiträde. Jämfört med högskoleelever är situationen än värre för friställda arbetare och bönder som har blivit av med sin mark. Om ekonomin i Kina växer så snabbt, hur kommer det sig att arbetslösheten är så stor?
När BNP i USA växer med fyra procent är arbetslösheten normalt lägre än fyra procent. I Kina ökade dock BNP med tio procent förra året, men arbetslösheten bland högskoleelever var så hög som 50 procent. Detta ovanliga fenomen indikerar att kinesisk fakta om BNP inte är tillförlitlig och att landets ekonomiska struktur inte är sund.
Nr. 4: Statstjänstemännens lyxliv kontra folkets fattiga levnadsförhållanden
När Chen Zhiwu, professor på Yale university i USA, pratade om Kinas höga arbetslöshet i relation till den höga BNP-tillväxten, påpekade han att trots att Kina sade sig ha haft en BNP-tillväxt på 10,4 procent 2007 så kan bara 6,4 procent uppfattas av vanliga kineser. Den verkliga situationen kan vara ännu värre. Hur kan då Kina skryta med sin stora tillväxt av BNP medan allmänheten inte märker någon förbättring i sin levnadsstandard?
Människor kanske inte har ont om kött och mjölkpulver, men den mat de äter är ofta förorenad. Tidigare i år befanns mjölk från mjölkpulver i Kina vara förorenad med melamin, vilket har lett till många fall av njursten hos barn runt om i landet. Minst fyra barn har dött till följd av detta.
Enligt undersökningar är den policy om öppna dörrar som den kinesiska regimen lanserade för tre decennier sedan bara gynnsam för en liten grupp i samhället, mestadels höga tjänstemän och den sociala eliten. För vanliga kineser har livet blivit ännu hårdare.
I april 2006 släppte det kinesiska kommunistpartiets (kkp) två huvudbyråer för disciplinär inspektion en rapport om tillgångar och löner för lokala statstjänstemän. I rapporten fann man att ledarskapet för de lokala kkp-kommittéerna och högt rankade tjänstemän har blivit det privilegierade skiktet i det kinesiska samhället. Dessa statstjänstemän befanns ha en genomsnittlig årlig inkomst som är 8 till 25 gånger större än vad människor i städer har och 25 till 85 gånger större än för jordbrukare och bönder. 2006 rapporterade Världsbanken att 0,4 procent av den kinesiska befolkningen innehade 70 procent av nationens välstånd. Kina rankades först av alla länder beträffande koncentrationen av välståndet och hade den värsta polariseringen av välståndet i hela världen.
Enligt FN: s statistik lever mer än 300 miljoner kineser på en dollar eller mindre per dag – sex gånger så många som de kinesiska myndigheterna har uppgett. Till följd av att Kinas policy om öppna dörrar har implementerats har nationens ekonomi växt niofalt, men den stora massan har inte märkt några förbättringar eftersom största delen av landets välstånd är koncentrerat till toppskiktet.
Nr 5: Värdestegring av valutan kontra inflation
Värdestegringen av Kinas valuta leder skenbart till starkare köpkraft. Men den snabba inflationen har gjort livet allt svårare för den genomsnittliga kinesiska familjen. Ta priset på fläskkött som exempel: priset har stigit från 7 yuan (ca 8 svenska kronor) per kg till 23 yuan (27 svenska kronor) per kg på nolltid.
De ökade svårigheterna är kanske mest uppenbara för kinesiska bönder. Kraftiga ökningar av spannmålspriser borde innebära att kinesiska bönder kan få bättre inkomster och öka jordbruksproduktionen. Men de konstant ökande priser på utsäde och kemiska gödningsmedel innebär att bönderna aldrig kommer ikapp.
Det finns i Kina en prisskillnad mellan industriella produkter och jordbruksprodukter och detta är ett stort problem för kinesiska bönder. Det påverkar inte bara levnadsstandarden för bönder utan också det ekonomiska värdet på den odlade marken och resulterar i direkta och indirekta förluster av resurser avseende odlingsbar mark.
Vem drar då nytta av detta system? Framförallt regeringen, eftersom priset på skördarna hålls nere oavsett kostnaden för spannmålen. Bönderna förlorar både på de låga spannmålspriserna och på högre priser för att skörda. Detta är ett märkligt fenomen som indikerar en osund ekonomi. Som följd av detta har fattiga lantliga byar, fattiga bönder och Kinas opålitliga jordbruksindustri blivit tre stora problem för landet, och har en enorm inverkan på den kinesiska ekonomin.
Nr 6: Orimliga boendepriser kontra panikköpande
Priserna för boende har skjutit i höjden och många kineser har inte råd med sitt boende. Men ändå köar folk för att köpa lägenheter eftersom de är rädda att priserna ska stiga ännu högre. En mängd listiga planer har dykt upp för att dra nytta av den till stor del oreglerade bostadsmarknaden.
2007 köpte en man en lägenhet för 500 000 yuan och sålde den sedan tillbaka till sig själv för 800 000 yuan några månader senare. Sedan lånade han 640 000 yuan från en bank och lade en handpenning på 160 000 yuan. Genom denna plan hade han tjänat 300 000 yuan. Efter att ha dragit av handpenningen och en mindre summa skatt från förtjänsten hade han tjänat ungefär 140 000 yuan. Ändå äger den här personen fortfarande lägenheten. De enda pengar han behöver betala är räntan för bolånen på 640 000 yuan. Även om ingen köper lägenheten av honom behöver han inte oroa sig eftersom det värsta scenariot är att banken får överta lägenheten, och då kan han ändå komma undan med sina 140 000 yuan.
Hur lyckas dock folk klara sig trots att de listiga planerna är så tydliga? Med hjälp av banken naturligtvis. Dessa intriger måste få återverkningar för banktjänstemännen så att de får sota för sina bedrägliga investeringar.
Nr 7: Högsta räntan i världen och korrupta tjänstemäns mottagande av mutor
Svag efterfrågan på den nationella marknaden har stagnerat Kinas ekonomiska tillväxt. Konsumtionen uppgår endast till 35 procent av Kinas BNP, medan fastighetsmarknaden bidrar till mer än 50 procent. Detta står i skarp kontrast mot den bilden som ses i de utvecklade länderna i väst såsom Europa och USA, där konsumtionen uppgår till mer än 70 procent, och fastighetsmarknaden bidrar till mindre än 20 procent.
Enligt statistik från 2005 låg inlåningsräntan i USA, Japan och EU på 4 procent, 11,5 procent respektive 11,1 procent, medan räntan i Kina i genomsnitt låg på över 40 procent. Denna höga ränta kommer från ett osunt socialt säkerhetssystem, i vilket kineserna måste spara ihop pengar till pensionen och hälsoförsäkringen, vilket borde ha skötts av staten.
En annan underlig detalj angående den kinesiska räntan är att den har varit högre än landets totala lönekostnad sedan 1990-talet. 2001 och 2002 översteg till exempel ränteintäkterna den totala löneutbetalningen med 300 miljoner yuan. Orsaken ligger till stor del i de korrupta tjänstemäns ökande mottagande av mutor.
Nr 8: Överhettning i utvecklingen kontra stagnation
Kina har upplevt en anmärkningsvärd period av ekonomisk tillväxt, vilket har lett till ökad produktion som lätt skulle kunna möta behovet från konsumenterna. På senare år har också centralregeringen infört metoder på makronivå för att kontrollera och hindra de problem som kommer av den överhettade ekonomin. Lang Xianping, ekonomiprofessor i Hongkong, har emellertid påpekat dubbelheten i den kinesiska ekonomin. Medan fastighetsbranschen och stora byggprojekt bidrar mest till landets BNP och den överhettade utvecklingen i ekonomin, stagnerar enligt Lang samtidigt tillverkningsindustrin.
Enligt Lang förhindrar inte en höjning av räntan utvecklingen av bubblan på fastighetsmarknaden. Istället hindras utvecklingen av den inhemska tillverkningsindustrin på grund av svårigheterna att få lån. Många entreprenörer har utnyttjat den statliga policyn och tillfört pengar till börsmarknaden och har därmed samtidigt spätt på fastighetsbubblan, men också skapat många problem för utvecklingen av tillverkningsindustrin.
Produktionen i Kina ligger i början av leveranskedjan och tjänar väldigt lite på de varor som produceras. Till exempel kostar en Barbiedocka tillverkad i Guangdongprovinsen bara en dollar att producera. Av detta utgörs 60 procent av råvarukostnaden och 35 procent av arbetskraftskostnaden. Priset i en Wal-Mart-butik i USA ligger emellertid på tio dollar. Faktorer såsom produktdesign, materialanskaffning, lagerhållning och transporter, beställningshantering, grosshandel och detaljhandel kontrolleras från utlandet, så de kinesiska företagen kan inte tjäna speciellt mycket oavsett hur mycket de anstränger sig.
Nr 9: Snabb ekonomisk tillväxt kontra allt fler revolter mot myndigheterna
Den kinesiske ekonomen He Qinglian menar att den kinesiska ekonomiska tillväxtmodellen skapar ett motståndsmönster i det kinesiska samhället. De flesta upploppen riktade mot de kinesiska myndigheterna de senaste åren inryms i fyra kategorier: protester mot förvärvande av mark, protester mot avhysning från bostäder, protester mot föroreningarna och en allmän ilska mot orättvis behandling. De här fyra protestkategorierna har en direkt motsvarighet i de fyra områdena med snabbast växande ekonomi: börsen, fastighetsmarknaden, finansmarknaden och råvarubaserade företag.
Staten utnyttjar börsen i egna syften för att samla in pengar. Folk sätter in pengar på fallfärdiga statligt ägda banker och företag och förlorar ofta sina investeringar och besparingar. Alltmedan människor har börjat förstå hur de lurats har mycket agg gentemot aktiemarknaden ackumulerats över landet.
Den kinesiska fastighetsmarknaden är helt unik. Staten agerar både som köpare och säljare. Man köper in mark väldigt billigt från bönderna och säljer dem sedan tillbaka till fastighetsbolag till höga priser. För närvarande har mer än 80 miljoner kinesiska bönder blivit av med sin mark i dessa statliga affärer och därmed blivit jordlösa, utan anställning och hemlösa. Till följd av dessa för staten vinstgivande landrofferisystem har allt fler revolter mot staten ägt rum över hela Kina.
Den mörka vintern anländer
En skev ekonomi med så många onormala fenomen har en tendens att bli kortlivad. Sedan förra året har tidiga symptom på ekonomisk kris dykt upp och utvecklingen ser inte ut att förändras. Till exempel gick enbart under första halvåret 2008 mer än 60 000 små och mellanstora företag i konkurs vilket gjorde att mer än 20 miljoner arbetare förlorade sitt jobb.
Inte heller fastighetsbranschen går särskilt bra. Det har rapporterats att Kinas fastighetsmarknad visar en årlig tillväxt på 30,9 procent, medan den faktiska försäljningen av bostäder minskat med 10,8 procent på årsbasis.
Samtidigt har aktiebubblan redan spruckit. Indexet Shanghai Composite föll nyligen med 70 procent. 24 000 miljarder yuan har försvunnit från den kinesiska aktiemarknaden, lika mycket som Kinas BNP. Åtminstone 97 procent av investerarna på börsen har förlorat mer än hälften av sina pengar, två procent har gått jämnt upp och mindre än en procent tjänade pengar under 2007.
Eftersom Kinas ekonomiska tillväxt har uppstått genom överutnyttjande av naturresurser kan dessutom miljökatastrofer och råvarubrist bli ytterligare ett hårt slag för den ekonomiska utvecklingen.
I en analys från finansföretaget Moody’s uppges att den kinesiska ekonomin nu tar en paus i sin snabba tillväxt. Om tillväxthastigheten i ekonomin minskar till 8 procent – under tröskelnivån som behövs för att skapa jobb och upprätthålla tillväxten – skulle en ekonomisk mardröm kunna uppstå på samma sätt som i Europa och USA där tillväxthastigheten avtagit.
Mitt i den globala finansiella krisen och i svåra inhemska frågor är den kinesiska ekonomin full av konflikter och verkar omöjlig att förflytta framåt. Många menar att mycket skulle kunna förbättras om Kina bestämmer sig för att backa upp markreformer på landsbygden. Reformerna skulle göra det möjligt för bönder att hyra ut eller sälja sina markrättigheter och på så vis stimulera den inhemska efterfrågan och mildra den ekonomiska krisen. I processen skulle 20 000 miljarder yuan kunna mobiliseras i tillgångar avseende byggnader och mark på landsbygden. Men än så länge har regeringen skjutit upp idén.
Vad är lösningen på problemen i den kinesiska ekonomin? Det finns naturligtvis inget enkelt svar. Med en trög bostads- och börsmarknad, med de allvarliga problemen inom den finansiella sektorn och tillverkningsindustrin, krympande resurser i kombination med ökande miljöföroreningar och inflation, står den kinesiska ekonomin inför överväldigande utmaningar.
Lägg till detta en regering som är mer fokuserad på sin egen girighet än på folkets välstånd, och framtiden i den kinesiska ekonomin tycks sakna hopp. Kina var en gång känt för sitt ekonomiska under, men är nu på väg mot en ekonomisk katastrof.
Originalartikel på kinesiska:
