"Nina Frisk" räcker inte ända fram


Just nu visas ”Nina Frisk” på biograferna runt om i Sverige. Filmen är regisserad av Maria Blom som 2004 gjorde publiksuccén ”Masjävlar”.

Sofia Helin, som även spelade huvudrollen i ”Masjävlar”, gör en enastående roll som flygvärdinnan Nina Frisk. Hon är singel, gillar att gå på fester och har lösa relationer med män. Men så en dag träffar hon änklingen Marcus (Daniel Götschenhjelm) och hans femårige son (Vilde Helmersson) och hon är beredd att leva ett nytt och vuxnare liv.

Nina Frisk har emellertid en ganska dysfunktionell familj där mamman Jill (Gunilla Nyroos) är ständigt orolig, krävande och egocentrisk. Mamman lever med en man, Krister (Urban Eldh), som är alkoholiserad och vars personlighet retar upp många i hans omgivning. Dessutom har hon en bror, Linus (Sven Ahlström), som går hos en psykolog. Detta skapar en viss dramatik, samtidigt som det ryms en tragikkomik i dessa relationer som många svenskar säkert kan känna igen sig i.

Den sevärda filmen gav mig några skratt här och där. Den har många goda kvaliteter: den sätter relationer i fokus; skådespelarinsatserna är genomgående bra; filmen är till en viss del stilistiskt experimentell; den rymmer humor såväl som allvar men den når inte ända fram. När jag lämnar biosalongen känner jag en viss tomhet, som om något fattas …