Integritetsskyddsmyndighetens beslut att begränsa söktjänsters rätt att använda brottsuppgifter väcker skarp kritik. Tryck- och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke anser att myndigheten överskrider sina befogenheter och varnar för konsekvenserna för offentlighetsprincipen.

Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) har beslutat att ingripa mot fyra svenska söktjänster som tillgängliggör personuppgifter. Besluten innebär bland annat att Lexbase och Krimfup måste förhindra att användare genom sökningar på namn, personnummer eller adress får tillgång till uppgifter om brott.

Myndigheten anser att tjänsterna behandlar sådana personuppgifter utan lagligt stöd enligt EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Detta trots att bolagen har grundlagsskydd genom frivilliga utgivningsbevis.

Besluten väcker nu principiella frågor om förhållandet mellan EU-rätten och den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.

Nils Funcke, tryck- och yttrandefrihetsexpert och nyligen utsedd till hedersdoktor vid Uppsala universitet, riktar hård kritik mot myndighetens agerande.

– Jag skulle säga att IMY tar sig friheter som inte ens riksdagen har, genom att börja tillämpa en regel som enligt vår konstitution inte ska tillämpas på medier med ett sådant här utgivningsbevis.

I en intervju med Epoch Times framhåller Nils Funcke att den svenska grundlagsregleringen innehåller särskilda bestämmelser om när vanlig lagstiftning får tillämpas på grundlagsskyddade medier.

En sådan möjlighet finns för vissa särskilt känsliga personuppgifter. Däremot omfattas inte uppgifter ur brottmålsdomar av det undantag som Nils Funcke hänvisar till.

– Det har funnits förslag om att även uppgifter ur brottmålsdomar skulle ingå i den bestämmelsen, men riksdagen har avvisat det två gånger.

Myndigheten hänvisar till att de svenska undantagen från dataskyddsförordningen går längre än vad EU-rätten medger.

Enligt Nils Funcke är det avgörande att riksdagen uttryckligen har valt att inte utvidga undantaget.

– I grunden gör Integritetsskyddsmyndigheten ett grovt fel. Det är verkligen att våldföra sig på svensk grundlag.

IMY gör en annan rättslig bedömning. Myndigheten hänvisar till att de svenska undantagen från dataskyddsförordningen går längre än vad EU-rätten medger. När nationell lagstiftning står i konflikt med EU-rätten ska EU-rätten enligt myndigheten ges företräde.

IMY anser därför att söktjänsterna måste följa dataskyddsförordningens bestämmelser om behandling av brottsuppgifter och rätten till radering.

Myndigheten hänvisar även till ny rättspraxis från Högsta domstolen och EU-domstolen.

I besluten konstaterar IMY att de granskade söktjänsterna inte bedrivs med journalistiskt ändamål.

Nils Funcke anser att den svenska grundlagens konstruktion inte kan sättas åt sidan genom ett myndighetsbeslut på det sätt som nu sker.

– De ska hålla fingrarna borta från det där. Sedan får lagstiftaren säga: Vad tänkte inte grundlagsstiftaren på när man införde det frivilliga utgivningsbeviset? Då får vi tänka nu i stället och agera.

Han invänder också mot myndighetens argument att dagens omfattande databaser inte var avsedda när systemet med frivilliga utgivningsbevis infördes.

IMY:s generaldirektör Eric Leijonram har framhållit att lagstiftaren aldrig avsåg att utgivningsbevisen skulle möjliggöra den typ av omfattande söktjänster som nu har vuxit fram.

Nils Funcke håller med om att den tekniska utvecklingen har förändrat förutsättningarna, men anser att slutsatsen måste bli en annan.

– Då får man i så fall anpassa lagstiftningen. Man kan inte bara tycka att lagstiftaren inte tänkte på det här.

Han jämför med hur tryckfrihetsförordningen historiskt har anpassats när nya tekniker för att framställa och sprida skrifter har utvecklats.

För Nils Funcke handlar frågan inte enbart om söktjänsternas rätt att bedriva sin verksamhet. Han ser en bredare konflikt om offentlighetsprincipens praktiska betydelse.

De kommersiella databaserna har gjort det möjligt för allmänheten att snabbt söka information som tidigare krävde kontakt med en domstol eller annan myndighet.

Nils Funcke framhåller att den ökade tillgängligheten har både fördelar och nackdelar.

– Det är inget att sticka under stol med att de vill tjäna pengar på de här databaserna. Men det finns också ett demokratiskt perspektiv. Allmänna handlingar är tillgängliga, och man kan gå till en domstol och hämta ut dem. Men det är inte alla som gör det.

Han nämner situationer där en person kan ha ett legitimt intresse av att kontrollera någon annans bakgrund.

Det kan exempelvis handla om en större privat affär där köparen vill veta om säljaren tidigare har dömts för bedrägeri.

– Det är också många kvinnor som använder Lexbase och andra tjänster för att kontrollera om en kommande dejt har några domar på sig.

Han är medveten om att databaserna också kan användas för att söka uppgifter om grannar eller andra personer av ren nyfikenhet.

Men han anser inte att den typen av användning motiverar att möjligheterna till informationssökning begränsas generellt.

– Många gånger finns det legitima skäl. I grunden är det en demokratisk tillgång att man har tillgång till de här databaserna.

Nils Funcke anser att debatten om personlig integritet har fått en ensidig inriktning.

Tidigare låg en stor del av diskussionen på risken för att staten skulle samla in och sammanställa omfattande uppgifter om medborgarna. I dag upplever han att uppmärksamheten i högre grad riktas mot privatpersoners möjlighet att ta del av information om varandra.

– Det var inte så många år sedan vi varnade för storebrorsamhället, alltså att myndigheter samlar på sig uppgifter om oss och byter dem sinsemellan.

Han pekar på regeringens förändringar av sekretessreglerna, som underlättar informationsutbyte mellan myndigheter.

– På lång sikt finns det en oerhört stor fara i att myndigheter har en nästan komplett tillgång till alla register som finns om oss. Det ser jag som den stora faran.

Det innebär inte att Nils Funcke avfärdar behovet av integritetsskydd.

Han anser att det måste finnas rättsliga möjligheter att ingripa mot publiceringar som utsätter enskilda människor för otillbörliga kränkningar.

– Jag säger inte att det inte behövs regleringar för att skydda enskilda personer från att bli offentligt exponerade för vad de har gjort och inte gjort.

Han pekar särskilt på möjligheten att använda befintlig lagstiftning om bland annat förtal, förolämpning, ofredande och olaga hot.

– Det finns en rad andra möjligheter att komma åt yttranden som är integritetskränkande för enskilda personer. Det är den vägen jag tycker att man ska gå.

Nils Funcke har själv erfarenhet av hur kontroversiellt det kan bli när offentliga uppgifter sammanställs och görs lättillgängliga.

Under sin tid som ansvarig utgivare för tidningen Riksdag & Departement lät han sammanställa uppgifter ur riksdagens register över ledamöternas bisysslor.

Men en princip som inte är praktiskt tillgänglig för så många som möjligt är inte så våldsamt mycket värd.

Nils Funcke, tryck- och yttrandefrihetsexpert, hedersdoktor

Uppgifterna fanns redan tillgängliga, men var enligt Nils Funcke svåra för allmänheten att ta del av.

En student fick föra över informationen till ett Excelark, varefter sammanställningen publicerades på tidningens webbplats.

– Då blev det ett jävla liv i riksdagshuset.

Enligt Nils Funcke hade konstitutionsutskottet tidigare beslutat att registret inte skulle offentliggöras på det sättet. Han valde ändå att publicera sammanställningen.

Syftet var att göra det möjligt för väljare i hela landet att kontrollera vilka bisysslor deras riksdagsledamöter hade.

– Man har en princip, och det är vackert så. Men en princip som inte är praktiskt tillgänglig för så många som möjligt är inte så våldsamt mycket värd.

Han återkommer till att offentlighetsprincipen måste fungera i praktiken för att fylla sin demokratiska funktion.

– Det är först när det blir möjligt för så många som möjligt att ta del av uppgifterna som principen får sitt fulla värde och därmed också kraft.

IMY:s beslut omfattar fyra bolag. Legal Newsdesk Sweden AB, som driver Lexbase, och Fuplex AB, som driver Krimfup, får reprimander för otillåten behandling av brottsuppgifter.

Nusvar AB, bakom MrKoll, och Upplysning Checknode AB, bakom Upplysning, får reprimander för brister i hanteringen av privatpersoners begäran om radering.

Enligt IMY har myndigheten fått omkring 3 800 klagomål mot de berörda bolagen.

Legal Newsdesk bestrider myndighetens bedömning och har meddelat att beslutet ska överklagas till Förvaltningsrätten i Stockholm.

Bolaget framhåller att verksamheten bygger på redaktionella urval, journalistisk bearbetning och faktakontroll. Artiklarnas utkast framställs med hjälp av AI-verktyg, men publiceringarna sker enligt bolaget under mänsklig redaktionell kontroll och ansvarig utgivare.

Bolaget anser att IMY har lagt för stor vikt vid automatisering och produktionsvolym i bedömningen av om verksamheten har ett journalistiskt ändamål.

Nils Funcke vill också se ett tydligare politiskt försvar för Sveriges konstitutionella reglering.

Han hänvisar till de markeringar Sverige gjorde om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten i samband med EU-medlemskapet.

– Sveriges politiker borde vara mer oppositionella och ifrågasättande av direktiv och förordningar som kommer från EU.

Han anser att de svenska grundlagarna måste försvaras även när de kommer i konflikt med europeisk lagstiftning.

– Vi måste stå upp och säga att vi har vår konstitutionella ordning.

Frågan om hur långt det svenska grundlagsskyddet sträcker sig i förhållande till EU:s dataskyddsregler väntas nu bli föremål för rättslig prövning.

För Nils Funcke är utgångspunkten tydlig: Om lagstiftningen inte längre motsvarar den tekniska utvecklingen är det lagstiftarens ansvar att förändra den.