Studenter för ett ”fritt Tibet” (SFT, Students for a Free Tibet) bad en 28-årig New Yorkbo, Jeffrey Rae, att åka till Kina för att dokumentera planerade protester under OS. Det slutade med att han själv fick uppleva hur Kinas säkerhetsmyndighet hanterar offentliga protester och deras stora intolerans.
Rae är utbildad fotojournalist vid Rochester Institute of Technology, och SFT ville, genom att engagera honom, försäkra sig om att protesterna dokumenterades och att de skulle nå västerländska medier.
– Om jag ska vara ärlig så visste jag inte mycket om Tibet, säger Rae. Han åkte dit mest för att stå upp för pressfriheten och, fortsätter han: för att de berättade att ingen bevakar Tibet-protester eftersom det är farligt. Jag visste att det de tänkte göra skulle bli riksfyllt, men tyckte det var viktigt att det blev dokumenterat.
SFT betalade flygbiljetten till Rae och till hans kompanjon, Brian Conley som är dokumentärfilmare och de anlände till Peking dagen efter OS-invigningen. Via telefon informerades de båda om en protestaktion vid Etniska minoritetsparken den 13 augusti.
I parken fanns fem-sex västerländska Tibet-aktivister och de hade satt upp en banderoll med texten ”Befria Tibet” och hade låst ihop sina cyklar vid parkentrén. De vrålade ”Free Tibet”, medan de höll upp en banderoll med texten, ”Tibetans are Dying for Freedom”. Rae lyckade fotografera händelsen utan några problem. Senare lades bilderna ut på en webbsida som SFT-medlemmar kunde ta del av.
Nästa protestaktion var vid CCTV (den statsstyrda kinesiska televisionen). Enligt överenskommelsen kom Rae dit vid halvfemtiden på morgonen. Eftersom det var en kvart innan aktionen, beslöt han sig att först gå runt kvarteret. Promenaden bevakades av en polisbil som körde efter honom, vilket gjorde att han missade Tibet-banderollen som hängdes upp på CCTV:s byggnad.
Den 18 augusti kom Rae med i CCTV:s rapportering. Gruppen, som bara bestod av västerlänningar, planerade en aktion och de träffades på en restaurang i Dongcheng-distriktet. Raes kollega Conley hade gått tillbaka till hotellet tidigare på kvällen. De andra gick därifrån Klockan ett på natten.
– När vi kom till hörnet på huvudgatan, såg vi cirka 40 poliser som väntade på oss och många människor med video- och stillbildskameror… Senare berättade någon för mig, när jag var satt i häktet, att vi var med i CCTV, säger Rae.
Polisen grep Rae tillsammans med två andra västerlänningar, Tom Grant och James Powderly, och de avkrävdes sina pass och mobiltelefoner. Männen fördes till ett närliggande hotell för förhör i 20 minuter och fördes sedan till ett annat hotell, där de förhördes i 22 timmar. Förhörsledaren vrålade Rae rakt i ansiktet.
– De ville veta varenda detalj under de dagarna som jag varit i Kina. De ville veta vilka jag hade skickat bilder till.
Framför allt ville de ha lösenordet till Raes mobiltelefon och bärbara dator, som han hade låst med lösenord. Han vägrade. Poliserna blev mycket arga och en av dem stod slog honom på axeln och hotade även Rae med ett järnrör i handen.
Studenter för ett ”fritt Tibet” vecklade ut en banderoll i Etniska minoritetsparken den 13 augusti. (Foto: Jeffrey Rae)
– Det faktum att vi hade bilder eller video och sedan spridit innehållet – det var för dem ett värre brott än att hålla upp en skylt eller hänga upp en banderoll.
Vid ett skede under förhöret frågade Rae sin förhörsledare vad som skulle hända honom. ”Vi vet inte om vi ska skära halsen av dig eller skjuta dig”, fick han till svar. Efter förhöret tvingades Rae skriva under ett 45-sidigt dokument, på kinesiska.
Sedan förflyttades han och de andra till Chong Wen om vilket polisen sade att det ”bara var ett interneringscenter”. Ett dussintals fångar delade cell och det var trångt.
Han fick en militärfilt som stank urin, en smutsig plastskål och skedar för måltiderna. Vatten fanns tillgängligt under bara femton minuter på hela dagen.
På interneringscentret träffade Rae en ung man vid namn Yi, 22 år och som talade bra engelska. Yi hade gripits efter att polisen hade hittat Falun Gong litteratur på hans kontor. Yi är Falun Gong-utövare.
– Han var så oskyldig som man kan bli. Han satt där mest hela tiden och mediterade. Han var den mest fridfulla personen av alla där. Den grabben gjorde absolut ingenting fel, förutom att de hittade lite litteratur på hans kontor, säger Rae.
Den unge mannen dömdes till två års arbetsläger och grät när han berättade om domen. Han var rädd, för han visste att många torteras och dör i arbetslägren. En dag förde vakterna iväg Yi och det var sista gången Rae såg honom.
Förhören av Rae fortsatte. Polismannen talade om för Rae att han hade ”sårat det kinesiska folkets känslor” och slutligen tvingades han skriftligen be om ursäkt för vad han gjort.
Naturligtvis bad Rae att få träffa någon från den amerikanska ambassaden, men han fick höra att de inte ville träffa honom eftersom han var involverad i politiska aktiviteter, och det vill de inte handskas med.
På den fjärde dagen kom dock folk från ambassaden och mötet ägde rum i ett luftkonditionerat rum med ”den skönaste stol jag suttit på i Kina”. Rae anser att kineserna ville skapa en illusion om att det här inte alls var något dåligt ställe.
Den 24 augusti fördes Rae och de andra till flygplatsen. De tvingades köpa var sin flygbiljett för 12 000 kronor, trots att de redan hade biljett. Rae, som dessutom skulle betala Conleys biljett eftersom han inte hade något kreditkort, vägrade att göra det.
Han fick veta att det var bara att välja mellan att skriva under kreditköpet eller föras tillbaka till interneringscentret. Han skrev under.
– Den behandling som vi fick gå igenom var egentligen ingenting jämfört med vad andra fick gå igenom. Jag stötte på en man från Filippinerna som talade ganska bra engelska. De slog honom i ansiktet upprepade gånger under förhöret, sammanfattar Rae sina upplevelser i Kina.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/n2/united-states/photographer-detained-beijing-3742.html
