Kärt barn har många namn. Näsduksträd, Duvträd, till och med Spökträd kallas Davidia involucrata eller Vilmoriniana som det formellt heter. Smeknamnen är alla liknelser på den säregna form som man lite slarvigt brukar kalla blommorna.
Faktum är att det egentligen är stora vita högblad, så kallade brakteer, som kan bli en och två decimeter asymmetriska sjok med uppgift att locka till sig pollinerande insekter. Själva blomman är den lilla mörka oansenliga bollen i mitten där flera han- och en enda tvåkönad blomma samsas utan kronblad.
Den franske abboten, missionären och amatörbotanisten Pere David, upptäckte detta sagolika träd i Kina år 1896 och har också fått ge namn till släktet. Arten Davidia involucrata är ensam om denna typ av blomning och många anser det vara det i särklass vackrast blommande trädet.
Uppdraget att samla in frömaterial av Davidia i Kina hade Unge Ernest Henry Wilsons under 1899-1902. Med bravur lyckades han med detta trots många umbäranden och svårigheter under bland annat boxarupproret.
Inte nog med det, kanske är han också den som introducerat flest östasiatiska arter av alla i väst. I Kina finns trädet vildväxande endast i provinserna Hubei och Sichuan, så det är inte bara i Sverige det är en raritet. Davidia vill stå i skyddat läge och blommar inte förrän det uppnått ansenlig ålder.
I ett strålande Botan bokstavligen vallfärdade människor för att beskåda årets blomning av de resterande två träden härom helgen. Beklagligt nog föll det tredje offer för stormen Gudrun. Dessa exemplar tillhör varianten Vilmoriniana, vilka är något köldtåligare. Detta har blivit dess räddning när de övriga lätt dukar under för vårt bistra klimat. De skiljer sig ytterligare genom att bladens undersida är glatta istället för silkeshåriga.
Sök er till Bambulunden eller Japandalen, som anlades på 1950-talet av intendent Tor Nitzelius, där praktexemplaret står. Beskåda själv underverken och avgör hurvida det är näsdukar på tork eller vid skymningen kanske små vita spöken som invaderat trädet. Skulle man ha otur och komma för sent kanske de vita duvorna redan flugit sin väg. Ja, då är det bara att invänta nästa försommar för att se dem svävande i trädet igen.
