Mordisk klassiker i realtid


  • Titel: Repet
  • Originaltitel: Rope
  • Produktionsår: 1948
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Alfred Hitchcock
    Medverkande: James Stewart, John Dall, Farley Granger m fl.
    Färg
  • Tillgänglig på dvd i Sverige: Ja

Första gången jag stötte på en film som utspelade sig i realtid, det vill säga en film där en speltidsminut motsvarar en minut i verkligheten, var jag elva år. Filmen ifråga hette ”I sista sekunden” (Nick of Time, John Badham, USA, 1995). Konceptet var väl lämpat för att bygga upp spänning. Sex år senare kom serien ”24” (Robert Cochran & Joel Surnow, USA, 2001-), som även den bygger på realtidskonceptet. Detta kändes då nytt och fräscht. Hitchcock var dock femtio år före sin tid med ”Repet”.

Jag gillar filmer som bygger på enkla koncept, eftersom det ger utrymme för kreativitet. Och kreativitet är ofta frånvarande i dagens dussinproducerade actionspektakel. Både ”I sista sekunden” och ”24” bygger på realtidskonceptet, fast de klipper och följer olika personer. Dessutom räknar ju skaparna av ”24” in reklamen i sin ”timme”, vilket resulterar i att ett avsnitt av ”24” är cirka 43 minuter långt. ”Repet” däremot ser ut att vara inspelad i en enda tagning, vilket ger åskådaren en än mer intensiv upplevelse (klippen är gjorda så att de inte ska synas). Som en liten fotnot kan nämnas att filmen, som är cirka 80 minuter lång, i själva verket utspelar sig under cirka 100 minuter, så inte heller här är det ”äkta” realtid som gäller. Men personligen tycker jag att det är den renaste formen av realtidskonceptet som gjorts. 

Filmens handling är enkel. Två unga män, Brandon och Phillip, mördar, i början av filmen, en bekant, David, som de sedan gömmer i en kista. Därefter har de en liten fest med offrets familj och vänner, där kistan fungerar som bord. Detta uttryck för arrogans vågar de sig på eftersom de är så säkra på att de har begått det perfekta brottet. Ärligt talat vet jag inte vilket intryck man får av filmen om man skulle missa de första fem minuterna, då de mördar David och gömmer honom i kistan, men jag misstänker att man inte skulle få en lika obehaglig känsla när Brandon kaxigt och oberört pratar om David över hans döda kropp, bokstavligt talat.

Filmen är ju ett kammarspel, vilket gör det nödvändigt att ha bra skådespelare, som kan bibehålla publikens intresse. För har man dåliga skådespelare i en sån här film blir man som åskådare lätt uttråkad. Förutom Dall och Granger, i huvudrollerna, ser vi James Stewart i en viktig roll. Stewart var en skådespelare Hitchcock använde sig av många gånger. Han har en väldigt speciell spelstil, som gör honom väl lämpad för den alldagliga mannen, som står i centrum i många av Hitchcocks filmer. Här spelar han dock en Sherlock Holmes-liknande karaktär. 

”Repet” är en film som bygger på ett sorts förädlat realtidskoncept. Filmen handlar om kallblodigt högmod, som ger sig uttryck i liket i kistan, som är festens mittpunkt. Detta påverkar starkt åskådarens intryck av hela filmen, eftersom man hela tiden vet att liket ligger där. En sak, som jag tycker är värd att nämna, är att det antyds starkt att de två mördarna är ett homosexuellt par. Med tanke på att filmen spelades in 1948, är detta ganska anmärkningsvärt. Det fungerar dessutom väl som berättargrepp, eftersom det ökar förståelsen för relationen mellan de båda mördarna, även om man inte är direkt medveten om den.

Andreas Ziegler är filmvetare och skriver regelbundet om sevärt på bio och dvd, exklusivt för Epoch Times läsare.