Miljöproblemen kan leda till färre arter i framtiden
De två biologerna vid Umeå universitet, Mats Dynesius och Roland Jansson, har kommit fram till att samma faktorer som ökar risken för att arter dör ut också minskar chansen att nya arter bildas. Deras forskning publicerades i aprilnumret av den vetenskapliga tidskriften Evolution. (Foto: Ingrid Söderbergh)


Människans påverkan på miljön leder till att livsmiljöer förstörs och arter dör ut i en oroväckande hög hastighet. Men nu har forskare kommit fram till att de faktorer som ökar risken för att en art ska dö ut också minskar chansen för att nya arter ska bildas.

Sedan urminnes tider har arter försvunnit och nya har tillkommit.

Ekosystemet genomgår ständigt förändringar, vilket gör att arter som existerar där ständigt anpassar sig till sin omgivning. Efter lång tid av anpassning kan arter ha ändrat sig så mycket att de blivit nya arter, vilket leder till att vissa arter försvinner och andra uppkommer.

Enligt två biologer vid Umeå universitet, Mats Dynesius och Roland Jansson, måste de grupper inom en art som i framtiden kan bli egna arter bestå under en mycket lång tid.

För att nya arter ska kunna bildas krävs det att grupper av individer inom en art blir så olika att de till slut blir egna arter, vilket oftast visar sig genom att de olika grupperna inte längre kan få gemensam avkomma.

Det kan orsakas av att de till exempel blir geografiskt isolerade från varandra på olika sidor av barriärer eller att de på ett naturligt sätt anpassar sig till olika förhållanden.

– Det viktigaste bidraget i den här forskningen är att peka på att processen för att bilda nya arter innebär flera steg, och en faktor i miljön kan ha positiv effekt för ett steg, men negativ påverkan för ett annat steg. Det är därför viktigt att veta vilket steg i artbildningsprocessen som begränsar artbildningstakten mest om man ska kunna förutsäga hur ofta nya arter bildas, säger Roland Jansson, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.

Enligt Roland är det största hotet mot växt- och djurarter att deras livsmiljö förstörs, till exempel genom att regnskogar huggs ner och ersätts med jordbruksmark. Det varmare klimatet bidrar också till att många växters och djurs livsmiljö kommer flyttas och arterna kommer att kunna hittas på andra ställen än där de finns idag.

– Det viktigaste för att förhindra att arter dör ut är att bevara deras naturliga miljö. För de arter vars livsmiljö förflyttas geografiskt på grund av att klimatet förändras är det viktigt att ge möjligheter att sprida sig till de nya områdena som blir lämpliga, säger Roland.

Hur ofta nya arter bildas varierar väldigt mycket mellan olika organismer och olika regioner. Hittills har forskare antagit att styrkan ligger hos de krafter som gör att skillnader uppstår.

Om de dör ut eller hinner blanda sig med andra grupper innan de hunnit bli separata arter, inträffar ingen artbildning. Chansen att de ska överleva tillräckligt länge som en egen separat grupp är heller inte särskilt stor.

– För att nya arter ska kunna bildas gäller att bevara artvariationen som finns inom arter, till exempel genom att populationer i olika områden har olika egenskaper och utseenden. Sedan måste både populationerna och de förhållanden som gjort att de uppstått bevaras för framtiden, säger Roland.

Enligt forskarna är det viktigt att fler studier görs för att fastställa vad som påverkar livslängden hos olika arter och grupper inom en art som i framtiden kan blir egna arter. Det kommer leda till bättre förutsättning för nya arter att uppstå och förhindra att olika grupper blandar sig med varandra innan de har hunnit bli en egen art.

– På kort sikt gör det kanske inte så mycket om nya arter inte bildas. Det finns kanske bortåt 10 miljoner arter på jorden redan. Nästan alla arter som funnits på jorden har dock dött ut och ersatts av andra, och utan nya artbildningar skulle antalet arter med tiden minska, och fler och fler organismer skulle inte vara lika anpassade till sin miljö, säger Roland.