Mencius – konfucianismens andre vise man
Mencius, Konfucius-lärans efterföljare, illustrerad av Yeuan, Epoch Times.


Mengzi, även känd som Mencius, är Konfucius lärans efterföljare. I Kinas historia betraktas han som en av de stora filosoferna, politisk teoretiker och pedagog.

Mencius föddes 372 f. Kr. under De stridande staternas period som varade mellan 403-222 f. Kr. Hans far dog när han var tre år. Hans mor uppfostrade sin lille son så noga att hon flyttade flera gånger tills hon slog sig ner i närheten av en skola som hon trodde hade den pedagogiska miljö som skulle ha gott inflytande på sonen. När Mencius växte upp blev han en lärd man.

Det här var en kaotisk tid där den gamla Zhou-dynastins feodala system försvagades och nya krafter var på uppåtgående. Ambitiösa hertigar och den nya tidens feodalherrar krigade mot varandra för att utöka sina territorier, få en ledande ställning och gå i spetsen i den nya tiden. Strateger och politiska rådgivare var sålunda eftertraktade när det gällde maktkampen i Kina.  Mencius och hans studenter valde emellertid att resa runt för att befrämja idén om moral och välvilja.

Mencius filosofi säger att när ens omsorg inte värdesätts ska man se inåt för att fråga sig själv om omsorgen var tillräcklig. När ens råd inte följs, bör man fråga sig om rådet var klokt nog. När ens vänlighet inte uppskattas, bör man fråga sig själv om den var ärligt menad. När man får obehagliga reaktioner från andra, bör man alltid undersöka sig själv för att ta reda på orsaken, hellre än att skylla på andra.

Ur Mencius synvinkel bör en person inte bedömas på grund av rikedom eller rang, utan på förmågan att hålla en hög moralisk standard. ”När han tittar uppåt finns ingen anledning att skämmas inför Himlen och när han tittar nedåt finns inte heller någon anledning att rodna inför andra”. För att undvika fällor med materiella ägodelar och bekvämlighet, måste personen återvända till sin medfödda goda natur, något som kräver stor beslutsamhet och motståndskraft.

Mencius var välrespekterad men hans ädla filosofi och teori om ett mänskligare styrelsesätt  var inte något för dessa hertigar och furstar som var mer intresserade av sin egen strävan efter makt. En hertig uttryckte sig så här till Mencius: ”Jag är mycket ledsen, men utan att vara respektlös, vad jag behöver är en som kan hjälpa mig att vinna kriget”.

Efter att ha rest runt i många stater, men knappt utan att ha fått någon möjlighet att se sin filosofi genomförd av hertigarna, blev Mencius till slut fylld av besvikelser och suckade: ”Hm, det är inte dags för min filosofi i den här krigiska tiden, det kanske är bäst att jag går hem!”. Därpå vände han åter till sin hemstad och fokuserade på att undervisa sina elever tills han dog år 289 f. Kr. vid 83 års ålder.

Mencius namnges som den ”andra vise” mannen på grund av sin karaktär och kunskap. Hans filosofi betraktas som ortodox konfucianism.