Så var det återigen dags för Oscarsgalan. Det är med spänning jag ser fram emot denna gala. Det är nästan mer spännande än vanligt eftersom jag tycker att det finns självklara vinnare och förlorare, men inte vet om akademin håller med mig.
Årets i särklass tråkigaste film, ”Lincoln” (Steven Spielberg, USA, 2012), har flest nomineringar med tolv. Skulle detta sömnpiller, som handlar om den politiska processen bakom USA:s avskaffande av slaveriet, vinna några av de tråkigare kategorierna, som ljudklippning, skulle jag inte bry mig. Men skulle det visa sig att den vann någon av de tyngre kategorierna, skulle jag bli rentav förbannad. För det finns några väldigt värdiga vinnare i år.
En av favoriterna i år är ”Silver Linings Playbook” (David O. Russel, USA, 2012). Denna underbara film, som handlar om att finna det positiva i en galen tillvaro, är nominerad för bästa film, regi, manus baserat på tidigare material samt alla skådespelarkategorierna. Vinner den alla dessa kategorier, finns det rättvisa i världen, för det är den värd. Skådespelarveteranen Robert De Niro är nominerad för bästa manliga biroll och han är den absolut starkaste i sin kategori i år. I övriga skådespelarkategorier finns det dock ett par starka konkurrenter.
Vanligtvis har jag lite svårt för Denzel Washington, han är för det mesta överskattad, tycker jag. I år är han dock en stark kandidat i kategorin för bästa manliga huvudroll för sin roll som den alkoholiserade piloten i ”Flight” (Robert Zemeckis, USA, 2012). Min förhoppning är att Washington vinner sin kategori, även om jag inte skulle bli ledsen i ögat om Bradley Cooper vinner för ”Silver Linings Playbook” alltså. Fast Daniel Day-Lewis vann en Golden Globe för rollen som Abraham Lincoln, så det är inte helt uteslutet att Day-Lewis går ifrån galan med sin tredje Oscarstatyett. Även om han inte är en lika värdig vinnare som Washington och Cooper. ”Flight” är även en favorit i kategorin bästa originalmanus. Den starkaste konkurrenten i denna kategori är ”Django Unchained” (Quentin Tarantino, USA, 2012), som visserligen inte är Tarantinos bästa film. Men frågan är ändå om inte denna film har årets bästa manus.
Skådespelerska Quvenzhane Wallis poserar den 19 maj 2012 i Cannes inför presentationen av filmen ”Beasts of the Southern Wild”. (Foto: AFP/ Anne-Christine Poujoulat).
Jag har för det mesta svårt för barnskådespelare. Det känns som att de får en massa beröm bara för att de är söta och/eller roliga, som Macaulay Culkin som lillgamla Kevin McCallister i ”Ensam Hemma” (Chris Columbus, USA, 1990). Men i år är faktiskt den starkaste personen i kategorin bästa kvinnliga huvudoll inte mer än nio år gammal. Jag pratar om Quevenzahné Wallis, som är nominerad för den lika underbara som underliga filmen ”Beasts of the Southern Wild” (Benh Zeitlin, USA, 2012).
Kategorin bästa kvinnliga biroll är inte en vidare intressant kategori i år. Men jag hoppas att Helen Hunt vinner för sin sexsurrogat i ”The Sessions” (Ben Lewin, USA, 2012). Det kanske inte är den mest minnesvärda filmen, men det är en fin liten historia. Vad som däremot är minnesvärt i år är fotot i ”Life of Pi” (Ang Lee, USA/Taiwan, 2012). Bästa foto är inte direkt en kategori som många bryr sig om, men fotot i denna film, som handlar om en pojke som tvingas överleva i Stilla Oceanen med en tiger i livbåten, är så snyggt som det kan bli.
Slutligen ska jag nämna några av de filmer som jag, ironiskt nog, tycker är mindre värda att nämna. ”Zero Dark Thirty” (Kathryn Bigelow, USA, 2012) handlar om jakten på Bin Laden. Den är mer intressant än bra och förtjänar, tycker jag, inga statyetter på Oscarsgalan. I ”The Master” (Paul Thomas Anderson, USA, 2012) har Anderson gått en aning långt med sin lite speciella berättarstil; man fattar inte riktigt vad filmen handlar om. ”Amour” (Michael Haneke, Fraankrike/Tyskland/Österrike) handlar om ett gammalt par i vilket kvinnan får en stroke. Problemen som tas upp i filmen är alldeles för alldagliga för att vara särskilt intressant, även om jag tror att den säkerligen kommer att vinna för bästa icke engelskspråkiga film. Slutligen har vi ”Les Misérables” (Tom Hooper, Storbritannien, 2012), en film som är lika snygg som tråkig. Bäst är Russell Crowe, som dominerar varje scen han medverkar i och lätt hade vunnit en Oscar för sin roll. Men han är alltså inte nominerad i år. Däremot är den färglösa Hugh Jackman nominerad för bästa manliga huvudroll. Ofattbart nog är Anne Hathaway också nominerad, för bästa kvinnliga biroll. Hon ser mest bajsnödig ut. Vinner hon, kommer jag att äta upp denna recension.
