Lyckad lågmäld parodi
Jake Kasdan är regissör till filmen Walk Hard. (Foto: AFP/Gabriel Bouys)


  • Titel: Walk Hard: The Dewey Cox Story
  • Produktionsår: 2007
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Jake Kasdan
  • Medverkande: John C. Reilly, Raymond J. Barry, Jenna Fischer, Tim Meadows m fl
  • Kommer ut: 080827

Det finns två filmgenrer jag har lite svårt för. Den första är vad som brukar kallas ”Biopic”, vilket är filmer som är baserade på människors liv. Två av senare års mest uppmärksammade biopics är ”Ray”(Taylor Hackford, USA, 2004), som handlar om Ray Charles liv, och ”Walk the Line”( James Mangold, USA/Tyskland, 2005), som handlar om Johnny Cashs liv. Den andra genren jag har svårt för är parodin.”Scary Movie”(Keenen Ivory Wayans, USA, 2000) är ett bra exempel på en dålig parodi. ”Walk Hard” är en kombination av dessa två genrer. Men trots det tycker jag att detta är en bra, och originell, film.

Jag tycker att det är lämpligt att påpeka att filmen inte baserar sig på en verklig persons liv, utan är en regelrätt parodi på biopic-genren. Det som gör denna film bättre än andra parodier är det faktum att regissör Kasdan lyckats lägga band på sig, och parodierar ganska lågmält. Denna lågmäldhet yttrar sig i att han inte tvångsmässigt måste driva med allt, som lite är fallet med Wayans och ”Scary Movie”.

Kasdan driver med mycket från biopic-genren. Min personliga favorit är när han förlöjligar hur Dewey Cox ”råkar” börja med droger. Det finns liknande scener i ”Ray”; den enda skillnaden är den övertydlighet som finns i ”Walk Hard”. Filmens skildrande av droger är, rent allmänt, så övertydligt att den faktiskt skulle kunna användas i antidrogkampanjer, eftersom Dewey Cox ser ut som en riktig idiot när han blir missbrukare.

Huvudrollen spelas av John
C. Reilly, som är en skådespelare som jag länge gillat skarpt. Eftersom han saknar ett filmstjärneutseende, har han länge figurerat i biroller. Dessa spelar han dock alltid utmärkt. I ”Chicago” (Rob Marshall, USA/Tyskland, 2002) visade han dessutom att han kunde sjunga. I ”Walk Hard” får han tillfälle att dra nytta av både sin skådespelarförmåga och sin sångröst. Jag tycker att Reilly har förtjänat denna exponering, även om det är i en lite okonventionell roll.

När jag tänker efter är det nog inte så konstigt att jag gillade denna film. För även om jag inte gillar biopics, har jag älskat många falska biopics (filmer som har samma utformning som en biopic, fast inte baserar sig på en riktig människas liv). Vem kan till exempel glömma ”Forrest Gump” (Robert Zemeckis, USA, 1994), som effektivt och finurligt summerade en stor del av USA:s sentidshistoria? För att inte tala om filmernas film: ”Citizen Kane” (Orson Welles, USA, 1941), som är ett utmärkt exempel på hur bra en biopic skulle kunna vara. Även om inte ”Walk Hard” kan jämföras med dessa två utomordentliga filmer, är den fortfarande ett exempel på att man faktiskt kan göra både bra biopics och bra parodier.

Andreas Ziegler är filmvetare och skriver regelbundet om sevärt på bio och dvd, exklusivt för Epoch Times läsare.