Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.
Li Mo levde under Tangdynastins och var kinesisk flöjtmästare. Han började spela flöjt redan i barndomen och som vuxen var hans skicklighet på flöjten oöverträffad. Dessutom var han mycket smart och hade ett bra minne. Han kunde skriva ner noterna till en melodi medan han lyssnade på musiken.
Enligt historien blev Li Mo som tonåring undervisad av en mästare från den västra regionen. Han studerade flitigt och fick snart rykte om sig att vara en begåvad musiker.
En dag ombads Li Mo att spela flöjt vid en bankett. När han hade spelat färdigt gav alla honom stora applåder, utom en äldre man i publiken som blundade och inte verkade alltför imponerad av Li Mos framträdande.
Li Mo, som var en ung och stolt person, kände sig sårad och bad den äldre personen kommentera framförandet.
– En mycket välspelad melodi men med västerländsk klang. Dessutom skedde ett misstag på den trettonde tonen, blev svaret.
Li Mo blev förvånad eftersom han faktiskt hade lärt sig det musikstycket av sin handledare i väst. Med stor respekt bad han den gamle mannen korrigera honom. Den äldre mannen påpekade vidare att även om Li Mos flöjt var bra, var den inte tillräckligt bra i diskanten.
Därefter tog den äldre mannen Li Mos bambuflöjt och spelade melodin. Alla i publiken tilltalades av de berörande tonerna. När han kom till den trettonde tonen gick melodin upp i diskanten och flöjten gick sönder. Ur sin ärm tog då den gamle mannen fram en lilafärgad bambuflöjt och fortsatte att spela melodin, nu med ett mycket elegantare ljud.
När han hade avslutat melodin var både Li Mo och de övriga i publiken som bedövade av musiken och beundrade det musikaliska framförandet. Li Mo knäböjde och bad med beundran den äldre mannen att ta honom som lärjunge. Den äldre mannen sade till Li Mo att besöka honom tidigt nästa morgon och gick sedan sin väg.
Nästa morgon gick Li Mo till den äldre mannens stuga. Mannen var inte där men han fann den lila bambuflöjten lämnad till honom på bordet. På flöjten fanns fyra tecken som nyligen graverats in: ”Att förbättra skicklighet är oändligt”. Efter det blev Li Mo mycket ödmjukare och flitigare och hans skicklighet på flöjten förbättrades.
Det finns en annan historia som handlar om Li Mos minne. En vinternatt komponerade Tangdynastins kejsare en ny melodi som han spelade med en flöjt av jade som förde tonerna utanför palatset.
Nästa dag besökte kejsare en restaurang och då hörde han att någon spelade den nya melodin perfekt. Kejsaren blev mycket nyfiken och upptäckte att det var Li Mo som spelade. När han tillfrågades om hur han hade lärt sig musiken, svarade Li Mo:
– Igår natt hörde jag att den spelades innanför palatsets murar och jag tyckte att melodin var så härlig så jag memorerade den och har övat in musiken.
Kejsaren var mycket nöjd med Li Mos talang och erbjöd honom att bo i palatset för att tjäna honom. Senare blev Li en välkänd hovmusikant och den tidens stora flöjtmästare.
