Lao Zi - det stora helgonet och grundaren av Dao
Lao Zi det stora helgonet. (Illustration Zona Yeh, Epoch Times)


Lao Zi betraktas som ett helgon i Kina och är känd som en stor filosof och grundare av daoismen, ”Läran om vägen”. Han föddes omkring 571 f. Kr och avled 470 f. Kr.

Hans riktiga namn var Li Er. Det sägs att han hade vitt hår och vita ögonbryn när han föddes, därför fick han heta Lao Zi som betyder ”gammal vis man” på kinesiska. Han var mycket begåvad och flitig i att lära sig saker och ting redan som ung.

Lao Zi tjänstgjorde som intendent på Historiska museet under Zhoudynastins Vår- och höstperiod (770-481 f.Kr.). Han kände till den historiska bakgrunden till seder och ritualer och hade en omfattande kunskap om naturen.

När inbördeskriget om den kungliga tronen bröt ut 520 f. Kr., avskedades Lao Zi från sin tjänst på grund av sin inblandning i kriget. Han valde då att dölja sin identitet och bli anonym och började vandra till olika platser.

Lao Zis tanke var  att ”Dao” är alltings rot. Han berättade för människor att himlens och jordens lag inte kunde ändras av människors tankar och önskningar. Livet, döden och människornas dagliga liv måste följa den naturliga vägen.

Det sägs att en officer, som vaktade ett pass vid gränsen, såg en lila aura i öster, vilket antydde att ett helgon var på väg. Med blicken riktad mot öster såg människorna Lao Zi närma sig ridande på en vattenbuffel.

När officeren förstod att Lao Zi var på väg bort, bad han att få skriva ner Lao Zis visdom. Lao  Zi  efterlämnade femtusen ord. Dessa är den välkända klassiska ”Dao De Jing” även kallad ”Tao Te Ching”, Vägen och dess kraft (boken om daoismen).

Han påpekade att missöden är förutsättningen för lyckan och lyckan har inslag av missöden. Med andra ord – bra och dåliga saker var utbytbara. Under vissa förutsättningar kan ett gott öde förvandlas till ett dåligt och vice versa.

Hans grundläggande politiska idéer var att styra passivt, det vill säga samtidigt som en stat ska styras, borde allt ske i samklang med naturen och framsteg kan då ske genom inaktivitet.

Lao Zi nämnde att utvecklingen av det sociala samhället har lett till att människan strävar efter berömmelse och fördelar, och därmed har hon förlorat sin oskyldiga natur.  När det talas mycket om vikten av godhet, rättfärdighet, vördnad för föräldrarna och lojalitet, visar det att moralen i samhället har försämrats.

Om alla kunde vara vänliga och goda mot varandra och statliga ämbetsmän ärliga med integritet, skulle moralen vara en del av det dagliga livet och det skulle inte finnas någon anledning att främja den.

För att låta människor återvända till sin medfödda natur, lät Lao Zi sprida Dao under den kaotiska tiden som då rådde. Med bara 5000 ord berättade Lao Zi för människorna om innebörden av denna  Dao, förhållandet mellan Dao och bildandet av universum och ursprunget till allting.

Han nämnde också hur man blir en bra människa och hur man slutligen kan återvända till sitt ursprungliga, sanna jag. Hans omsorgsfullt utarbetade text var just till för att bana vägen för detta slutliga syfte.