Kvittningskrisen i riksdagen handlar ytterst inte bara om parlamentarisk praxis, utan om vem som egentligen anses bära det demokratiska mandatet i svensk politik.
Sverigedemokraterna har efter sitt agerande i den migrationspolitiska omröstningen häromveckan kommit att beskyllas för en ”kupp”, och det har krävts att omröstningen görs om samt att SD permanent utesluts från kvittningssystemet. Från partiets håll har det i stället argumenterats för att ett eventuellt nytt kvittningssystem även behöver inkludera riksdagens partilösa ”vildar”.
Trots den nedsättande klangen i begreppet ”vilde” ges dessa betydande auktoritet i och med att en riksdagsledamot anses ha ett personligt demokratiskt mandat som kvarstår även om personen inte längre tillhör sitt ursprungliga parti. Denna princip spelade en avgörande roll i att Sverigedemokraterna plötsligt inte längre hade tillräckligt stöd för sin linje i omröstningen om övergångsregler för skärpta medborgarskapskrav.











