Trots att värnplikten är könsneutral är intresset betydligt lägre bland unga kvinnor än bland män. Nya siffror visar att sju av tio kvinnor är negativt inställda. Nu varnar Försvarsmakten för konsekvenserna.

Försvarsmakten står inför en växande utmaning när myndigheten ska bemanna ett snabbt expanderande försvar.

Trots att värnplikten sedan 2018 är könsneutral och både kvinnor och män kallas till mönstring, är intresset bland unga kvinnor fortsatt betydligt lägre än bland män.

Siffror från Plikt- och prövningsverket visar att sju av tio unga kvinnor som svarat på årets mönstringsunderlag är negativt inställda till att genomföra värnplikt. Motsvarande siffra bland unga män är drygt fyra av tio – och har dessutom sjunkit över tid.

Utvecklingen oroar Försvarsmakten, inte minst för att ambitionen är att öka antalet värnpliktiga kraftigt de kommande åren. I dag är strax över 17 procent av dem som genomför värnplikt kvinnor, enligt Försvarsmaktens egna uppgifter.

– Det går inte riktigt så bra som vi vill, säger Försvarsmaktens marknadschef Johan Landeström i en intervju med SVT.

Framförallt är det en kvalitetsfråga. Då kan vi inte exkludera hälften av befolkningen.

Johan LandeströmMarknadschef, Försvarsmakten

Han understryker samtidigt att frågan inte enbart är Försvarsmaktens ansvar.

– Jag tror inte att Försvarsmakten själv kan göra något åt det här utan det är en samhällsfråga. Då måste det här upp på agendan och man behöver prata om det.

Efter Rysslands invasion av Ukraina har skillnaderna mellan könen snarare ökat än minskat. Medan många unga män uppger att deras motivation stärkts av ett mer konkret säkerhetsläge, har intresset bland kvinnor gått i motsatt riktning.

– Vi har sett en utveckling efter kriget i Ukraina, att motivationen har gått ner framför allt hos kvinnorna, medan killarna snarare blev mer sporrade, säger Johan Landeström.

Förklaringen till den könsskillnad som framträder är enligt Försvarsmakten komplex. En central faktor är, enligt Johan Landeström, att många unga kvinnor redan på förhand tvivlar på sin egen förmåga att klara utbildningen.

– Många av kvinnorna tror sig inte klara av en utbildning; man sätter upp barriärer för sig själv. En annan sak är att man inte ser plikten som en naturlig del utan man vill ha friheten att välja själv vad man ska göra framåt.

Den bilden bekräftas från civilt håll av personer med lång erfarenhet av värnpliktiga. Livgardets kamratförening har kontakt med flera generationer soldater och följer utvecklingen över tid. Föreningens sekreterare Joakim Génetay beskriver ett mönster.

– Vi ser det som en komplex fråga där flera faktorer samverkar. Dels handlar det om tradition och självbild. Försvarsmakten har historiskt varit starkt mansdominerad. Dels märker vi att många unga kvinnor inte riktigt känner igen sig i den bild av värnplikten som förmedlas, trots att verksamheten i praktiken har förändrats mycket, säger Joakim Génetay till Epoch Times.

Han återkommer till just självtvivel som en återkommande förklaring.

– Många kvinnor underskattar sin egen kapacitet, särskilt när det gäller det fysiska momentet. Samtidigt visar erfarenheten att kvinnor som väl genomför värnplikten klarar den minst lika bra som män. Skillnaden ligger oftare i självförtroende inför starten än i faktisk prestation.

I takt med att hotbilden blivit mer konkret har också relationen till militärt våld blivit en större tröskel för vissa.

– Kriget har gjort hotbilden mer konkret och mindre teoretisk. För vissa innebär det en ökad vilja att försvara landet, men för andra väcker det oro och motvilja mot våld och vapen, säger Joakim Génetay.

Samtidigt som intresset för militär värnplikt är lågt bland kvinnor visar både Försvarsmakten och externa undersökningar att försvarsviljan i bredare mening inte nödvändigtvis är svagare. Många unga kvinnor uppger i stället att de hellre vill bidra inom civila delar av totalförsvaret.

– Nej, det skulle jag inte säga, säger Johan Landeström om påståenden att kvinnor skulle ha lägre försvarsvilja.

– Det är en fråga om vilket uttryck det tar sig, ska man göra det i militär eller civil roll?

Joakim Génetay delar den analysen och menar att det inte är ett misslyckande i sig.

– Vi ser det som en del av totalförsvaret. Sverige behöver både militärt och civilt försvar. Samtidigt är det viktigt att den militära värnplikten inte uppfattas som något främmande eller onödigt skrämmande.

Att bilden av värnplikten fortfarande präglas av stereotypa föreställningar om fysisk styrka och strid är, enligt Génetay, en del av problemet.

– Utmaningen är att tydliggöra att även militär tjänst i dag rymmer många olika roller och kompetenser, långt bortom den klassiska bilden av strid.

Försvarsmakten har de senaste åren intensifierat sitt informationsarbete, bland annat genom skolbesök och riktade kampanjer. Trots detta kvarstår könsgapet, vilket gör frågan akut när försvaret nu ska växa.

– Framför allt är det en kvalitetsfråga. Det krävs allt fler kompetenser som är mer avancerade än tidigare. Då kan vi inte exkludera hälften av befolkningen, säger Johan Landeström.

En av dem som trots tvivel valde att genomföra värnplikten är Matilda Kåks, 21 år, från Nora, numera boende i Örebro. Hon gjorde 15 månaders värnplikt vid P4 i Skövde med befattningen ledningsplutonsbefäl.

När hon får höra att sju av tio unga kvinnor är negativt inställda till värnplikt reagerar hon med förvåning.

– Är det så många?

Utifrån sina egna erfarenheter beskriver hon värnplikten som en positiv erfarenhet.

– Jag är väldigt glad att jag gjorde det, säger hon till Epoch Times.

När man väl kommer dit så inser man att man klarar av mycket mer än vad man tror.

Matilda KåksVärnpliktigt ledningsplutonsbefäl, P4 Skövde

Inför inryckningen fanns även hos henne en osäkerhet kring den egna förmågan.

– Ja, men lite tänkte man väl, för man har ju alltid tänkt att det var en massa starka män i lumpen. Men när man väl kommer dit så inser man ju att man klarar av mycket mer än vad man tror.

Rysslands invasion av Ukraina inträffade strax före hennes tid i Försvarsmakten och påverkade hennes syn på uppdraget.

– Ja, precis, det blev mer allvarligt. Kriget kom ju liksom närmare.

När frågan om att bära vapen kommer upp resonerar hon i termer av försvar snarare än aggression.

– Jo, men det tycker jag är okej för att försvara Sverige. Det är klart att man inte vill gå runt och anfalla andra, men om man tänker att det är för att skydda nära och kära så känns det okej.

Hon beskriver också värnplikten som något som i efterhand snarare varit en investering än ett avbrott från livet i övrigt med studier och jobbsökande.

– Nu i efterhand så var det absolut en investering. Man har ju utvecklats otroligt mycket.

Matilda Kåks menar att fler kvinnliga förebilder är avgörande för att sänka trösklarna och få fler kvinnor att göra värnplikten, – Jag tror att det är bra att Försvarsmakten fortsätter använda sociala medier och att de visar upp kvinnliga förebilder.

Den bilden delas av Joakim Génetay, som betonar vikten av tidig och ärlig information.

– Vi tror på tidig och ärlig information, gärna från kvinnor som själva har gjort värnplikt. Förebilder spelar stor roll.

Han efterlyser också ett skifte i hur värnplikten diskuteras i samhället.

– Det handlar om att normalisera värnplikten som ett alternativ bland andra – inte som ett avbrott i livet utan som en erfarenhet som ger kompetens, sammanhang och personlig utveckling.

Joakim Génetay har varit på flera utbyten med kamratföreningar från både norska och danska livgardesförband.

– Jag är speciellt imponerad av den norska försvarsmakten och deras förmåga att på ett bra sätt ta hand om kvinnor som vill göra värnplikten och kanske gå vidare inom officersyrket.

Statistiken visar att skillnaderna mellan könen varit stabila över flera år. Mellan 2022 och 2025 har omkring 70 procent av kvinnorna varit negativt inställda till värnplikt, medan motsvarande andel bland män sjunkit från 47 till 42 procent.

Samtidigt står Sverige inför ett säkerhetspolitiskt läge där personalförsörjningen är avgörande.

– Nu när vi ska växa, vem ska försvara Sverige? Vi är i grunden ett folkförsvar och om så stor del av befolkningen inte känner sig motiverade, då är det en utmaning för Sverige som samhälle, säger Johan Landeström.