Verkligheten är en skiktad historia. Den ene ser vad som syns, den andre känner av vad som döljer sig där bakom – man sitter kanske på samma middag, men världar skiljer gästerna åt. Plötsligt lämnar någon kutymen och saker börjar hända.
När jag flyttade till Östermalm i Stockholms innerstad började jag studera kvinnorna omkring mig. Inte medvetet kanske, men ändå. Kvinnorna som kom från morgonens träningspass med håret fortfarande uppsatt, som balanserade en kaffe i ena handen och ett barn i den andra, som verkade veta vilka restauranger man skulle boka, vilka plagg man skulle investera i och som, innan ett barn ens var påtänkt, visste vilka förskolor man borde ställa sitt barn i kö till.
Jag var 26 år och ganska ny i en värld som jag trodde hade regler som jag bara ännu inte förstod. Jag hade hört berättelser om stadsdelen långt innan jag själv bodde där, och det hette att människor var ytliga, statusmedvetna och rätt så dömande. Att pengar, kontakter och rätt efternamn sade mer om en människa än någonting annat.













