Inför skrivandet av den här krönikan tänkte jag att den nog borde handla om julen, så jag funderade på julen ur olika aspekter och kom att tänka på julfirandet i skolan när jag växte upp i Norrköping. Fram trädde några ord från en julpsalm: ”Berg, sjunken, djup, stån opp”.
Jag har aldrig funderat närmare över vad orden betyder, men vi fick säkert en förklaring av fröken i skolan. På den tiden gick vi i skolan även på lördagarna och läxan den dagen var undantagslöst en psalmvers.
Varje dag från tredje och sjätte klass började skolan på samma sätt, fröken kom in och satte sig vid orgeln och spelade några toner och så sjöng vi en psalm. Det var tider det, psalmsång och en enda klasslärare, utom i slöjd och hemkunskap, som följde oss genom de fyra åren.
Det var inte lätt att lära sig psalmverser med det gamla och religiösa språket i den gamla psalmboken. I alla fall började jag nu fundera över vad det betyder att berg sjunker och att det uppstår djup. Att jorden en gång i sin början levde ett turbulent liv och att detta skedde då, kan jag förstå.
Men jorden har levt ett ganska stillsamt liv, efter vad vi vet, i miljontals år. Skulle detta kunna hända igen, när Han kommer, han som psalmen såg som ”fädrens hopp”, är frågan. Naturligtvis skulle vi behöva en storslagen helt fantastisk gudom som kan ställa allt till rätta.
Som jag uppfattar det är det under de sista hundra åren som mänskligheten har glidit utför, om vi ser det ur ett historiskt perspektiv. För gudar har människor alltid trott på genom årtusendena men det är det inte många som gör nu, utan vetenskapen är den nya guden verkar det som. Det är den vi lutar oss mot när vi förnekar att det skulle finnas något annat förutom det materiella.
I jakten efter saker såsom lägenhet, hus, kök, bil, semester, prylar och kläder med mera, har vi tappat bort friden och ron. När jag var liten besökte jag ibland någon gammal släkting tillsammans med min mor. Efter en stund kände jag fridfullheten i hemmet.
Man skulle kunna tro att jag är hur gammal som helst för samhället har ändrat sig så mycket sedan jag var barn. Ta en lördag klockan sex på eftermiddagen när kyrkklockorna ringde till helgmål eller på söndagen när den ringde till högmässa, då lade sig plötsligt ron över samhället. Den var högst påtaglig. Men nu hinner vi inte lugna ner oss och invänta friden, vi verkar ha tappat bort den.
Det är inte bara våra sinnen som behöver en uppstädning utan den här storslagne gudomen skulle förutom att städa våra sinnen också behöva städa upp jorden. För vad har vi inte ställt till med under vår jakt på pengar. Luft, jord och vatten är inte längre rena, på vissa ställen lever folk farligt på grund av alla föroreningar.
Om du nu tror att jag tänker avsluta med några ord från någon av profetiorna för 2012 så gör jag inte det. Men jag tänker att det fanns mycket visdom förr som vi inte ens kommer i närheten av, då vi begränsas av de ramar som vetenskapen satt upp.
Så kära läsare, tappa inte bort dig i julstressen, plocka bort lite av alla måsten, sätt på en skiva vacker julmusik. God Jul!
