Krönika: Efter valet och kvalet
Krönikör: Susanne Larsson.


Jag tror att många svenskar drog en lättnadens suck efter valet. Vare sig man röstat för förnyelse eller för bevarande av den sittande regeringen. Den politiska aktiviteten i vårt land var lika överhettad som sensommarvärmen och det var lätt att dras med av den febrila yran.

Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin upplevt valperioden så intensiv som den var i år. Eller var det jag som drogs med i yran vare sig jag ville det eller inte?

Politik har aldrig intresserat mig. Däremot känner jag som medborgare ett samhällsansvar och följer med så gott jag kan i viktiga frågor som berör.

Efter att ha tagit del av alla partiernas löften och visioner inser jag hur polariserat och kluvet vårt land har blivit. Ja, förresten inte bara vårt land. Lilla Sverige speglar hur splittrad hela världen har blivit och det blir vi ständigt påminda om så fort vi slår på nyhetsprogrammen på tv.

Vilken röra!

Ledsamt nog befarar jag att det inte finns ett enda parti som kan reda upp den röra som vi människor har skapat. Inte heller finns det något lands makt som kan reparera de skador som åsamkats vår planet.

Det låter pessimistiskt, jag vet. I mina ljusare stunder kan jag dock skönja ett hopp och i skrivande stund vill jag fokusera på det positiva.

En bild som kommer upp i mitt sinne är den okände kinesiske mannen som riskerade sitt liv genom att kliva framför en kolonn av stridsvagnar innan massakern på Himmelska fridens torg i Peking 1989.

Den bilden får mig alltid att bli stärkt när jag tvivlar på mänskligheten och vår framtid.

Finns goda krafter

Det finns så många människor på jorden som tror på de goda krafterna. Människor som längtar efter fred, godhet och frihet, människor som är beredda att våga ta ställning för det som de tror på. Det är alla vi som kan förändra den här världen –  inget särskilt parti och ingen enskild regering.

Jag minns att jag var en ganska frågvis skolelev och jag minns också att en lärare sade till mig under en diskussion om etik och moral att jag hade för stora förväntningar på människor i min omgivning. Kanske ville han varna mig för att tro för gott om människor.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess men fortfarande tror jag på människans goda sida och visst har jag gått på många nitar och inte själv lyckats leva upp till mina egna krav. Men jag tror på människornas kraft när vi går samman, för då uppstår en mirakulös energi. Kalla det för det kollektiva medvetandet eller universella krafter som uppstår för att ställa saker tillrätta.

Så efter valet och kvalet så kvarstår frågan – hur i all världen ska vi reda ut den här röran i vårt land och på jorden? Svaret återstår att se men jag tror att något otroligt kan ske när krafterna mobiliseras.