Krönika: Den blomstertid nu kommer...


Skolavslutning står för dörren och jag minns fortfarande den där speciella känsla man hade när man slutade skolan.

Efter en högtidlig avslutning i kyrkan, sade man hejdå till lärare och vänner och framför en låg ett oändligt sommarlov fyllt av sol, bad och äventyr.

Samma känsla infinner sig fortfarande, då jag är på väg för att delta i mina barns skolavslutning. Vi träffas i kyrkan och alla är uppklädda och förväntansfulla. Man sjunger de välkända sångerna och ser samma förväntan hos barnen, samma känsla som går igen generation efter generation.

Ändå har det varit mycket debatter de senaste åren om skolavslutningar och huruvida de ska få hållas i kyrkan eller inte.

Skolledningen har sagt sitt, det går bra att ha skolavslutning i kyrkan, men utan religiösa inslag.

Men att förbjuda psalmer som Den blomstertid nu kommer, som är så starkt förknippad med just skolavslutningar har fått många att reagera, samtidigt som många vill hålla kvar vid den tradition de är vana vid.

Att en sådan här sak kan nå sådana ofattbara proportioner, att det måste debatteras två gånger om året, jul och sommar, under flera år är för mig en stor gåta.

Kan det inte vara upp till varje skola att själv få bestämma vart man vill hålla sin avslutning? Det har alltid funnits människor med en annan tro och en annan uppfattning, men nu för tiden känns det som man är rädd för att trampa någon på tårna.

Debatten gäller inte bara skolavslutningar i kyrkan. Det debatteras också vid jul, huruvida barnen ska få vara pepparkaksgubbar i luciatåget eller inte, då även det kan anses stötande.

Man borde respektera alla människor, oavsett tro, härkomst och kultur. Inse att alla människor har ett lika värde, men att vända upp och ner på alla traditioner vi har, för att inte riskera att stöta oss med någon är väl att gå lite för långt. Då respekterar vi ju knappast oss själva och våra egna rötter och traditioner.

Avslutningsvis önskar jag alla en trevlig sommar!