En högt uppsatt kinesisk regimföreträdare uttalade sig i förra veckan mot en sökmotor, vars namn kan översättas till ungefär ”människokötts-sökmotorn”. Han kallade den skadlig, omoralisk och illegal, och sade att den utgör ett hot mot de nätanvändare som använder den.
Sökmotorn i fråga är ett kinesiskt crowdsourcingprojekt som går ut på att nätanvändare delar information om en viss person, och därmed snabbt bygger upp en profil av den personen, vem han eller hon är och har gjort.
Den här aktiviteten har ibland beskrivits som ett obegränsat medborgargarde på internet.
I vissa fall är det även så det har fungerat, med olyckligt resultat. I andra fall, dock, när officiell korruption hindrar eller kortsluter rättvisan, verkar den här sortens avslöjanden av brottslingar och brott på internet vara det enda medlet att ta till för kinesiska nätanvändare.
Yang Hengjun, en kinesisk analytiker och bloggare, förklarade i en artikel i tidskriften Red Flag Manuscript, som publiceras av kommunistpartiets centralkommitté:
”Det är sant att ‘människokötts-sökmotorn’ bara finns i Kina. Det beror dock på att det inte finns någon övervakning av den politiska makten i Kina. Våra vanliga medborgare har inga vanliga sätt att söka rättvisa, som i västerlandet. Där finns det ett rättssystem, yttrande- och demonstrationsfrihet. I Kina har vi inte de här sakerna, så det enda sättet är att avslöja de ruttna tjänstemännen på internet.”
Kommunistpartiets officiella perspektiv är dock ett annat.
Partitjänstemannen Liu Zhengrong gick nyligen ut och kallade sökmotorn för laglös och ett våldsnätverk. Han refererade till ett fall nyligen där en kvinnlig gymnasieelev i Guangdong, som anklagats för stöld, och vars personuppgifter offentliggjorts på internet, tog livet av sig.
I en intervju i statlig media kopplade Liu samman skyddet av de kinesiska medborgarnas legitima intressen med att upprätthålla offentlig säkerhet, och betonade individens rätt.
Liu, som är vicechef för statsrådets informationskontors internetbyrå, sade att de som gör sökningar som leder till skador kommer att åtalas.
Lagarna är dock vaga på området, och vad som utgör skada är något som det är upp till kommunistpartiet att tolka. Det finns exempelvis fall där sökningar har avslöjat bevis på partitjänstemäns förskingring och korruption. Tjänstemännen har straffats, vilket från deras synvinkel så klart skadar dem.
I Shaanxiprovinsen förekom till exempel tidigare i år ett uppmärksammat fall där en lägre tjänsteman, Yang Dacai, hamnade i blåsväder på grund av sin kärlek till dyra klockor. Med hjälp av bevis från människokötts-sökmotorn dömdes han i september efter erkännande för att ha tagit emot motsvarande närmare 250 000 kr i mutor, och för att sitta på motsvarande omkring 5 miljoner kronor i medel av oklar härkomst, enligt New York Times.
New York Times kallade hans fall för ett av många där tjänstemän har hållits ansvariga för korruption och maktmissbruk tack vare nätanvändares arbete.
Shanghaibaserade tidskriften Outlook tittade på den pågående diskussionen i Kina om den här typen av sökmotorer, och en del av detta publicerades i översatt form i China Digital Times.
2010 publicerade Zhejiangprovinsen preliminära regler som Outlook tolkade som ett förbud mot dessa sökmotorer.
Den 8 juni publicerade statsrådet en vitbok som föreslog skydd för yttrandefrihet på internet och bekräftade internets roll när det gäller att övervaka partitjänstemän.
Tidskriften publicerade även en intervju med en forskare från den kinesiska samhällsvetenskapsakademins institut för journalistik och kommunikation, Yin Yugong.
”Människokötts-sökmotorer är ett tveeggat svärd. Ibland kränker de oskyldiga människors rätt till att behålla sin information privat. Ibland går de också för långt. Men de visar också internets förmåga att övervaka. Det här kan vi se tydligt”, sade Yin till Outlook.
Potentialen för att personer ska skadas av rykten och felaktiga sökningar är otvivelaktig, men den åtföljande potentialen för regimen att hindra oönskade avslöjanden av korruption och maktmissbruk kan inte heller förnekas.
I en artikel i The Diplomat nyligen kommenterade man Yang Hengjuns artikel i Red Flag, om skyddet för individen och skyddet av offentlig säkerhet. Man kom fram till att sammanblandningen av de här två målen undergräver regimens trovärdighet i internethanteringsfrågan.
Översatt från engelska
