loadingKineser korsar gränsen mellan Vietnam och Kambodja den 16 maj 2014. (Tang Chhin Sothy/AFP/Getty Images)
Kineser korsar gränsen mellan Vietnam och Kambodja den 16 maj 2014. (Tang Chhin Sothy/AFP/Getty Images)
Opinion

Kineser får klara sig själva i Vietnam

Chris Chappell

Just nu är det inte bra att vara kines i Vietnam. Inte heller att vara taiwanes, malaysier eller japan, eftersom man kan misstas för att vara från Kina.

I början av maj flyttade ett av de statliga kinesiska oljebolagen (CNOOC) en oljerigg till ett omtvistat territorialvatten kring en grupp obebodda öar i Sydkinesiska havet.

Nej, det är inte Diaoyu-/Senkaku-öarna – den obebodda ögruppen i Östkinesiska havet som Kina och Japan tvistar om.

Det gäller Paracelöarna, även kända som Xisha-öarna på kinesiska eller Hoang Sa-arkipelagen på vietnamesiska. Jag antar att det är svårt att komma överens om namnet mitt i en territoriell tvist.

Efter tillkännagivandet bröt en våg av antikinesiska protester ut i Vietnam. Först stöddes de av den kinesiska regeringen, men sedan blev det hela våldsamt. Sex kinesiska arbetare dödades och över 100 skadades.

Det blev så pass illa att också malaysiska, taiwanesiska och japanska företag attackerades, troligen på grund av att de förmodades vara från Kina. Taiwanesiska fabriker angreps särskilt hårt. Två hundra har rapporterats skadade.

Den vietnamesiska regeringen gjorde inte särskilt mycket för att stoppa våldsamheterna. Den 15 maj sände den vietnamesiske premiärministern ett textmeddelande till Vietnams befolkning och bad dem att inte tillgripa våld, men fortfarande ”försvara fäderneslandets okränkbara suveränitet”. Det tycks finnas lite dubbelt budskap där. Och vem bestämmer förresten när det är ett fädernesland och när det är ett moderland?

Saker och ting var alltså rätt illa för kinesiska arbetare i Vietnam. Vad gjorde då de kinesiska myndigheterna för att skydda sitt folk? Först sade de till statlig media att inte ens nämna det. Enligt China Digital Times skickades följande censurinstruktioner ut till medier runt om i Kina:

”Rapportera absolut inte några nyheter relaterade till ’Kinafinansierade företag i Vietnam som attackeras av vietnameser’. Återpublicera inte utländska reportage. Sök noggrant upp och radera relaterade nyheter, kommentarer och bilder på interaktiva [web-]plattformar.

Först den 15 maj rapporterade CCTV om händelsen. På mikrobloggen Weibo, två dagar för sent.

Samtidigt fick kineserna som var omringade av arga vietnameser klara sig själva. ”Vietnameserna har blivit galna, vi ringde ambassaden och utrikesministeriet och alla sade till oss att skydda oss och tänka på vår säkerhet. Hur ska vi kunna skydda oss själva, jag har ingen biljett hem, det finns inga platser förrän den 18:e. Jag hoppas att regeringen på allvar kan uppmärksamma detta”, sades det i ett inlägg på Weibo, som snabbt censurerades.

Inte för att det egentligen spelade någon roll att han inte fick någon plats förrän den 18:e. För enligt samma användare på Weibo höjde China Southern Airlines priserna för att ”hjälpa” medborgarna i en tid när de behövde det:

”Hur många kinesiska medborgare lever i fara, hur många gömmer sig för att rädda livet. Tidigare kostade en enkel flygbiljett till Guangzhou runt 2000 yuan. På en dag steg det till 4000 yuan. Är ni fortfarande människor? Har ni något samvete? Slår ni mynt på en nationell katastrof? Hur ska ni kunna stå ansikte mot ansikte med era landsmän i Vietnam? Vi har inga pengar kvar efter att ha rånats av de vietnamesiska djuren, hur ska vi kunna klara oss? Är det så här våra företag behandlar vårt eget folk?”

Vid den tidpunkten hade Taiwan redan satt in extra flygplan med normala priser. Naturligtvis såg det illa ut för de kinesiska myndigheterna med sen rapportering och utebliven hjälp, så statlig media lade ut stora feta rubriker om att man skickat båtar för att få ut folk och att mer än 3 000 människor evakuerats. Den siffran spreds även i västerländsk media.

Detta är gott och väl, tills man inser att de människorna bara var anställda på ett mycket rikt, mycket mäktigt statligt ägt kinesiskt företag, the China Metallurgical Group.

Vad händer då med alla andra? Som Weibo-användaren MJyellow sade: ”Vi såg rapporter på CCTV att ambassaden hade skickat fartyg för att ta folk tillbaka till Kina. Så mina vänner ringde ambassaden. De sade att fartygen är till för arbetare på den och den fabriken, och att vi fick ta oss hem själva. Min vän sade att det kunde vara osäkert. Ambassaden sade att om ni är rädda så åk inte tillbaka.”

Så budskapet som de kinesiska myndigheterna skickar ut tycks vara tydligt: om du är en fastlandskines i Vietnam, tyvärr, du får klara dig själv.

För mer från China Uncensored, gå in på youtube.com/ntdchinauncensored

Översatt från engelska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingKineser korsar gränsen mellan Vietnam och Kambodja den 16 maj 2014. (Tang Chhin Sothy/AFP/Getty Images)
Kineser korsar gränsen mellan Vietnam och Kambodja den 16 maj 2014. (Tang Chhin Sothy/AFP/Getty Images)
Opinion

Kineser får klara sig själva i Vietnam

Chris Chappell

Just nu är det inte bra att vara kines i Vietnam. Inte heller att vara taiwanes, malaysier eller japan, eftersom man kan misstas för att vara från Kina.

I början av maj flyttade ett av de statliga kinesiska oljebolagen (CNOOC) en oljerigg till ett omtvistat territorialvatten kring en grupp obebodda öar i Sydkinesiska havet.

Nej, det är inte Diaoyu-/Senkaku-öarna – den obebodda ögruppen i Östkinesiska havet som Kina och Japan tvistar om.

Det gäller Paracelöarna, även kända som Xisha-öarna på kinesiska eller Hoang Sa-arkipelagen på vietnamesiska. Jag antar att det är svårt att komma överens om namnet mitt i en territoriell tvist.

Efter tillkännagivandet bröt en våg av antikinesiska protester ut i Vietnam. Först stöddes de av den kinesiska regeringen, men sedan blev det hela våldsamt. Sex kinesiska arbetare dödades och över 100 skadades.

Det blev så pass illa att också malaysiska, taiwanesiska och japanska företag attackerades, troligen på grund av att de förmodades vara från Kina. Taiwanesiska fabriker angreps särskilt hårt. Två hundra har rapporterats skadade.

Den vietnamesiska regeringen gjorde inte särskilt mycket för att stoppa våldsamheterna. Den 15 maj sände den vietnamesiske premiärministern ett textmeddelande till Vietnams befolkning och bad dem att inte tillgripa våld, men fortfarande ”försvara fäderneslandets okränkbara suveränitet”. Det tycks finnas lite dubbelt budskap där. Och vem bestämmer förresten när det är ett fädernesland och när det är ett moderland?

Saker och ting var alltså rätt illa för kinesiska arbetare i Vietnam. Vad gjorde då de kinesiska myndigheterna för att skydda sitt folk? Först sade de till statlig media att inte ens nämna det. Enligt China Digital Times skickades följande censurinstruktioner ut till medier runt om i Kina:

”Rapportera absolut inte några nyheter relaterade till ’Kinafinansierade företag i Vietnam som attackeras av vietnameser’. Återpublicera inte utländska reportage. Sök noggrant upp och radera relaterade nyheter, kommentarer och bilder på interaktiva [web-]plattformar.

Först den 15 maj rapporterade CCTV om händelsen. På mikrobloggen Weibo, två dagar för sent.

Samtidigt fick kineserna som var omringade av arga vietnameser klara sig själva. ”Vietnameserna har blivit galna, vi ringde ambassaden och utrikesministeriet och alla sade till oss att skydda oss och tänka på vår säkerhet. Hur ska vi kunna skydda oss själva, jag har ingen biljett hem, det finns inga platser förrän den 18:e. Jag hoppas att regeringen på allvar kan uppmärksamma detta”, sades det i ett inlägg på Weibo, som snabbt censurerades.

Inte för att det egentligen spelade någon roll att han inte fick någon plats förrän den 18:e. För enligt samma användare på Weibo höjde China Southern Airlines priserna för att ”hjälpa” medborgarna i en tid när de behövde det:

”Hur många kinesiska medborgare lever i fara, hur många gömmer sig för att rädda livet. Tidigare kostade en enkel flygbiljett till Guangzhou runt 2000 yuan. På en dag steg det till 4000 yuan. Är ni fortfarande människor? Har ni något samvete? Slår ni mynt på en nationell katastrof? Hur ska ni kunna stå ansikte mot ansikte med era landsmän i Vietnam? Vi har inga pengar kvar efter att ha rånats av de vietnamesiska djuren, hur ska vi kunna klara oss? Är det så här våra företag behandlar vårt eget folk?”

Vid den tidpunkten hade Taiwan redan satt in extra flygplan med normala priser. Naturligtvis såg det illa ut för de kinesiska myndigheterna med sen rapportering och utebliven hjälp, så statlig media lade ut stora feta rubriker om att man skickat båtar för att få ut folk och att mer än 3 000 människor evakuerats. Den siffran spreds även i västerländsk media.

Detta är gott och väl, tills man inser att de människorna bara var anställda på ett mycket rikt, mycket mäktigt statligt ägt kinesiskt företag, the China Metallurgical Group.

Vad händer då med alla andra? Som Weibo-användaren MJyellow sade: ”Vi såg rapporter på CCTV att ambassaden hade skickat fartyg för att ta folk tillbaka till Kina. Så mina vänner ringde ambassaden. De sade att fartygen är till för arbetare på den och den fabriken, och att vi fick ta oss hem själva. Min vän sade att det kunde vara osäkert. Ambassaden sade att om ni är rädda så åk inte tillbaka.”

Så budskapet som de kinesiska myndigheterna skickar ut tycks vara tydligt: om du är en fastlandskines i Vietnam, tyvärr, du får klara dig själv.

För mer från China Uncensored, gå in på youtube.com/ntdchinauncensored

Översatt från engelska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024