Kinas överproduktion av stål har varit ett problem länge. I stället för att minska produktionen har Kinesiska kommunistpartiet (KKP) bara ökat den. Men den inhemska efterfrågan minskar, och den billiga exporten börjar stöta på patrull.
Kinas stålexport ökade med drygt 36 procent i fjol jämfört med året innan, och hamnade på sin högsta nivå sedan 2016. Wall Street Journal har rapporterat om hur länder som Brasilien, Vietnam, Indien, Storbritannien, Filippinerna och Turkiet nu utreder Kina för dumpning.
Chile, till exempel, införde tillfälliga tullar på 25 till 34 procent på kinesiskt stål efter att landets största tillverkare, Huachipato, stoppade produktionen den 20 mars, eftersom man inte kunde konkurrera med det 40 procent billigare kinesiska stålet.
USA:s president Joe Biden krävde nyligen höjda tullar på kinesiskt stål och aluminium från de nuvarande 7,5 procent till 25 procent. Han sade till stålverksarbetare i Pittsburgh att kinesiska stålproducenter inte konkurrerade, utan fuskade.
Mexiko meddelade i slutet av förra året att man skulle införa tullar på nästan 80 procent på vissa stålprodukter från Kina.
Samtidigt sjunker den inhemska efterfrågan på stål som ett resultat av den kraftiga nedgången inom Kinas fastighetssektor, såväl som lokalstyrenas dåliga ekonomi, vilken lett till att infrastrukturprojekt har pausats.
Enligt Fredrik Neumann, chefsekonom för Asien på företaget HSBC, så utgör Kinas fastighetsbyggnation vanligen 25 procent av den globala efterfrågan på stål årligen. Nu sjunker dock Kinas efterfrågan; 2023 med 3,3 procent, och i år förväntas den sjunka med ytterligare 1,7 procent, enligt en rapport från China Metallurgical Industry Planning and Research Institute.
Kinas tillverkningsindustri utgör omkring en tredjedel av världens totala.
Wang HePolitisk kommentator
Wang He, politisk kommentator, säger att KKP:s politik som går ut på att producera ett överskott av stål, har strategiska orsaker. Man försöker dominera Europa, USA och Japan inom tillverkningssektorn. Men nu när efterfrågan minskar på hemmaplan och tullarna ökar utomlands visar sig strategins svagheter.
KKP har även försökt att nå en monopolställning inom global ståltillverkning. Genom en sammanslagning av olika statligt ägda företag, med början 2016, bildades ståljätten Baowu, som nu är världens största ståltillverkare.
I juni 2023 publicerade World Steel Association data som visade att av de 50 största stålproducenterna i världen är 27 kinesiska företag. Bland de tio största är sex kinesiska.
Trots bakslagen fortsätter dock KKP att öka stålproduktionskapaciteten som en del av sin globala strategi.
Wang tror att KKP alltid har haft globala ambitioner.
– Den största faran nu är att om KKP vill invadera Taiwan, och riskera väpnad konflikt med USA och Japan, så kommer produktion av vapen och ammunition att vara högsta prioritet, säger han.
Väst har till stor del tömt sina förråd under kriget i Ukraina, och Ryssland har behövt vända sig till Nordkorea. Krigföring, även modern sådan, kräver stor industriell kapacitet, påpekar Wang.
– Kinas tillverkningsindustri utgör omkring en tredjedel av världens totala. USA, Japan och Europa har inte ens så mycket tillsammans. Om KKP vill fortsätta att utveckla sin tillverkningsindustri måste man förlita sig på stålindustrin. Så Kinas överkapacitet när det gäller stål är inte bara en ekonomisk, utan en strategisk fråga. Om det blir krig hoppas KKP att dess industriella bas kommer att vara mycket större än USA:s, Japans och Europas.
