Kinas nya järnväg hotar utradera tibetansk kultur
En tibetansk man arbetar på den nyöppnade tågstationen i Lhasa, slutstationen för järnvägen Qinghai-Tibet Railway Lhasa (Foto: Guang Niu/Getty Images)


Världens högst belägna järnväg öppnade första juli i år. Den sträcker sig nästan 200 mil från staden Xining i Kina till Lhasa i Tibet. Ungefär 55 mil går över glaciär, tusentals meter över havet. Den högsta punkten ligger på 5 072 meters höjd, vilket är så högt att passagerarna på den första resan använde syrgasmasker i vagnarna, som liknar flygplanskabiner.  

Men den tibetanska järnvägen representerar mer än ett ingenjörstekniskt mästerverk, byggd med hjälp av kanadensiska företag som Bombardier och Nortel Networks. Enligt vissa människorättsgrupper representerar den nästa steg i ett kulturellt folkmord som Peking utför mot det tibetanska folket.

Månaderna innan järnvägen öppnades firades den i Kina som en teknologisk landvinning som kommer hjälpa till att utveckla landets väldiga och glest befolkade västra delar. Det statsstyrda Xinhua News Agency rapporterade att järnvägen ”kommer vara till störst nytta för det tibetanska folket” och stärka landets industrier.

Men att bringa välstånd till tibetanerna verkar inte finnas på dagordningen hos ledarna i Peking. När förre presidenten Jiang Zemin meddelade planerna för järnvägen 2001 sade han rakt ut att det var ett politiskt projekt som inte handlade om utveckling.

”Somliga rådde mig att inte genomföra detta projekt eftersom det inte är lönsamt. Jag sade att det är ett politiskt beslut,” sade han då.

Mycket riktigt har också vissa kinesiska nyhetssidor på nätet gett en glimt av vad det är för slags utveckling Kinas regim har i åtanke. De säger att järnvägen kommer främja ”utbildning” och ”utbyte” mellan kinesisk och tibetansk kultur. Det är en omskrivning för kulturell assimilation enligt tibetanska människorättsaktivister, som befarar att en våg av kinesiska invandrare kommer att hota Tibets kulturella identitet och dämpa kraven på ökad frihet och självbestämmande.

– Politiskt sett så vill Kina att tibetanerna ska bli en ren minoritet och att den tibetanska kulturen och identiteten ska urvattnas… Detta är den andra invasionen av Tibet, säger Khedroob Thondup, en av Dalai Lamas brorsöner.

Många kritiker tror att järnvägen kommer användas till att föra in ännu fler etniska kineser, vilka redan är fler än de infödda tibetanerna i Tibet enligt vissa uppskattningar.

”Tibetaner är idag en minoritet i sitt eget land,” skriver den tibetanska kvinnoföreningen i ett uttalande angående järnvägen. ”Särskilt i Lhasa har kinesiska ekonomiska invandrare fullständigt tagit över de olika sociala och ekonomiska lagren i det tibetanska samhället.”

Om detta är sant så är järnvägen bara det senaste i vad som har varit en utdragen kampanj för att stärka kommunistregimens grepp om den delvis självständiga och kulturellt unika regionen Tibet. Sedan kommunistpartiet inledde sin ockupation av regionen 1950 har den ägnat sig åt ett emellanåt våldsamt förtryck av Tibets religiösa och kulturella traditioner. Tusentals kloster har förstörts, hundratusentals munkar och nunnor har endera flytt till Indien, fängslats eller tvingats in i det sekulära samhället.

Under de senaste femton åren har politiken gentemot religiöst utövande blivit mindre restriktiv utåt. Många sitter fängslade, men Tibet är nu mer öppet för turism och dess ekonomi börjar repa sig.

Men kommunistpartiet fortsätter att förtrycka kulturell och religiös aktivitet i regionen. Vid ett möte i Lhasa nyligen underströk ledaren för Tibets kommunistparti, Zhang Qingli, enligt utsago nödvändigheten av  en kampanj för vad man kallade ”patriotisk utbildning” i regionen, och förklarade att partiet var inbegripet i en ”kamp till döden” mot de som stödjer Dalai Lama. Peking fortsätter att skicka politiska arbetslag  i sällskap med beväpnad polis till Tibets kloster för att indoktrinera de som bor där. 

De kanadensiska bolag som är involverade i järnvägsbygget har avvärjt kritik från människorättsgrupper genom att endera säga att man inte är ansvarig för hur teknologin används, eller att järnvägen är positiv för utvecklingen i Tibet.

Helene Gagnon, högste policyansvarig på Bombardier Transportation säger att företaget har försett Kina med järnvägs- och tunnelbanetåg i över 50 år och att företaget tror på att:

– … upprätthållandet av en aktiv närvaro i Kina kan föra med sig ökade ekonomiska möjligheter…och förbättra informationsutbytet med tidigare isolerade regioner.”

Ethan Gutman, författare till ”Losing the New China: A Story of American Commerse, Desire and Betrayal” har tidigare arbetat i Kina som rådgivare till företag från Väst. Han säger att många företag som opererar i Kina hyser uppriktiga förhoppningar om att vilka engagemang och teknologiska framsteg som helst i ett land, ofrånkomligen leder till större frihet och transparens där. Det är en trosbaserad ståndpunkt vars syfte är att göra affärer med Kina säger han, och det är svårt att finna bevis för att det fungerar. Istället, säger han, har många politiska rättigheter faktiskt varit på tillbakagång de senaste åren, ibland med hjälp av företag från Väst.

För många tibetanska människorättsgrupper så är Bombardiers stöd genom att bygga vagnar till järnvägen en sorts indirekt stöd för den kinesiska regimens användning av dem.

”Som tibetansk kanadensare är jag förfärad över att Bombardier fortsätter att försvara sin inblandning i den här järnvägen,” säger Losang Champa, ordförande för Students for a Free Tibet Montreal i ett pressmeddelande. ”Denna järnväg kommer att öka befolkningsförflyttningen av kinesiska nybyggare till Tibet exponetiellt och utgör ett allvarligt hot mot det tibetanska folkets överlevnad. Detta gör Bombardier medskyldigt till människorättsförbrytelser i Tibet, och vi kommer fortsätta hålla dem ansvariga för deras dåliga handlingar.”

Bombardier byggde 173 av de sammanlagt 363 passagerarvagnarna för projektet, och ska leverera ytterligare 51 lyxvagnar för turister i början av 2007. Nortel har stått för tågens trådlösa kommunikationsteknologi, medan Power Corp var en del av ett samarbete inom projektet.

Fastlandskinas statliga tidning Folkets dagblad, rapporterade nyligen i sin utlandsupplaga att Kinas regering planerar att bygga tre till järnvägar in i Tibet inom de närmsta tio åren.

http://www.theepochtimes.com/news/6-7-6/43618.html