Kinas kris i Tibet och Xinjiang
En tibetansk buddistmunk promenerar vid Kumbumklostret utanför Xining i mars 2009 i nordvästra Kina i Qinghaiprovinsen. I den stora tibetanska platån känd som Amdo. Kumbum är en av de sex stora klostren i den tibetanska buddismen och byggdes på helig mark 1577. (Foto: Frederic J. Brown/AFP)


– Vi tibetaner söker inte hög levnadsstandard eller mer pengar, utan det tibetanska folkets existens och utveckling, säger Ghankar, tibetansk regeringstjänsteman i exil.

Han menar att den tibetanska buddhistiska kulturen är essentiell för dess folk. Det Kinesiska kommunistpartiet däremot, betonar ekonomin och förtrycker buddhismen.

– De försöker faktiskt köpa vår kulturs försvinnande med pengar, sade Ghankar.

Han tror inte att tibetanerna kommer acceptera sådana villkor.

Pekings nya politik innefattar bland annat gratis utbildning och gratis hälsovård för nomader och barn upp till högstadieåldern. Detta kommer att genomföras både i den autonoma regionen och i de andra tibetanska områdena.

Regimens sätt att hantera Xinjiang har sett lite annorlunda ut. Enligt Radio Free Asia flyttar man exempelvis uiguriska elever till andra provinser.

En lärare i Urumqi sade att grundskolor i resten av Kina är öppna för elever från Xinjiang.

– Varje år lämnar unga människor Xinjiang på grund av detta och stannar sedan för gott på de ställen där de fått sin utbildning. På det här viset tunnas befolkningen sakta ut. Eleverna från Xinjiang i resten av Kina blir allt fler. Från början var det 700 per år, nu har det utökats till 5000 och i år det blir ännu fler.

Läraren sade att 80 procent av eleverna i dessa klasser består av uigurer, medan hui-folket och andra etniska minoriteter utgör resten. De söker jobb utanför Xinjiang när de är klara med sin utbildning.

– Regeringen har sin agenda. Uigurbefolkningen kommer sakta att minska, sade läraren.

Dessa klasserna är resultatet av en politik som inleddes 2000. Det uttalade målet är att se till att minoritetselever från Xinjiang får en bättre utbildning. Minoritetsstudenterna med de bästa betygen överförs till gymnasier med huvudsakligen han-studenter och får företräde till bra jobb, något som givetvis uppmuntrar uigurerna att gå över till han-kinesernas livsstil.

– Utan islam finns det inget uiguriskt folk. Peking tillåter inte religion bland studenterna för att minska islams effekt på att binda samman den uiguriska kulturen, sade en invånare i Urumqi.

Regimens Femte tibetanska arbetskonferens om Tibet och den Första centrala konferensen om Xinjiang hittade inget fel med Kinas nuvarande politik, men regimens ledare sade att lokala ämbetsmän inte till fullo genomdrivit den.

Tibetanska ämbetsmän i Lhasa varnar för att förtrycket av den tibetanska buddhismen kommer leda till försämringar i relationerna mellan han-kineser och tibetaner.

Wang Juntao, forskare inom politisk vetenskap i USA, tror att Pekings sätt att använda ekonomi för att förtrycka religion och kultur innebär att ”Peking använder sina ateistiska idéer för att hantera problemen i Xinjiang och Tibet”.

Enligt Wang Juntao är den rådande mentaliteten i Kina; ingen tro, inga värderingar och ingen moral, samt total dominans med hjälp av pengar och våld. Han hävdar att kommunistpartiet tror att pengar och våld kan lösa allt.

– Denna metod har dock ingen effekt på grupper som har djupa rötter i religion och kultur, sade han.

Ghankar, tjänsteman inom den tibetanska exilregeringen menar även han att den tibetanska kulturen är en religiös kultur där buddhismen spelar en viktig roll. Därför är det absurt för kommunistpartiet att tro att de kan köpa detta för pengar.

En partitjänsteman från Lhasa som ville vara anonym sade att kommunistpartiet börjat inse detta problem.

– År 2008 samlades folken från de tibetanska regionerna runt mottot ”länge leve Dalai Lama”.

Regeringen har insett att smutskastning av Dalai Lama bara kommer väcka mer avsky bland det tibetanska folket.

Han tillade även att det att fresta med ekonomi inte har lett till positiva resultat.

– De senaste tio åren har visat att korruption är ett allvarligt problem på alla statliga nivåer och att den stora allmänheten aldrig skördar frukterna av samhällets framsteg. Alla pengar i Peking kan inte tillfredsställa de korrupta ämbetsmännens girighet.

Wang Juntao sade att han personligen hoppas att Xinjiang och Tibet kommer utvecklas inom ett större kinesiskt nätverk där alla etniska grupper tillsammans kan lösa problem.

– Kommunistpartiet i sig är dock ett stort problem. Vi kan inte ignorera detta när vi betänker Xinjiangs och Tibets framtid. Krisen i västra Kina kommer därmed att fortsätta, avslutade Ghankar.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/30091/99999999/1/1/